Quantcast
Channel: honeypieLIVINGetc
Viewing all 208 articles
Browse latest View live

SMOKE CEREMONY

$
0
0







vi är på väg upp genom italien, ~ & hemåt. stannar ett tag i toscana.
här kör vi på dammiga landsvägar som slingrar oss yra,
precis som under min barndoms bilsemestrar
och jag förälskar mig hejdlöst, precis som då; i stenhusen som glöder i kvällssolen;
de liksom blöder kärlek & lust till livet med sina skavda fasader 
i bränd ockra, blåbärslila & en 'hallon med mjölk'
som jag misstänker att jag inte tyckt var lika betagande hemma.







här stannar vi i montalcino ett tag; 
köper deras brunello & lokalt gjorda parfym,
får välbehags-rysningar av kvarters-festens långbord
som lutar och letar sig neråt ett 50tal meter i en gränd full av
sång i två stämmor & stolta italienare i fyra generationer;
alla med sitt kvarters färger i sidenscarf runt halsen.

här stannar vi i volterra ett tag,
~ & här, i staden som anlades av etruskerna 
redan för över 2300 år sedan, kan jag äntligen köpa mig en 
ny ombra della sera; skuggpojken jag saknat 
sedan min blev stulen i ett inbrott. här äter vi handgjord
glass som får oss att tystna & stanna upp i solen 
på piazzan, ~ & sedan bara sucka unisont. 






här är vi tillbaka för att få återse klostret sant'antimo,
där det ligger inbäddat i en dal mellan kullar mjuka av
grågröna olivlundar skimrande silver, vingårdar,
vilda små skogar och cypresser i stolt evig, uppradad givakt.
senast vi var här var vår familj de enda besökarna de där
timmarna då jag, runt tretton och lillasyster tio, satt uppflugna på
den gamla stenmuren utanför & fnissade i olivträdens 
skugga över en papa som muttrade över en mama som
förälskat sig i en av munkarnas vackra händer.

redan då förtrollade oss munkarna med sina böner, 
som de mässar fram i gregoriansk sång och de gör det igen nu,
när emma & jag sitter tätt, över tjugo år senare, i en av träbänkarna,
båda med stängda ögon, men ändå alla sinnen öppna;
hör de överjordiskt vackra rösterna,
känner doften av sten, rökelse & stearinljus, 
trä nött av tusentals kroppar i bön under fingrarna,
salta tårar av lycka som letar sig nerför kinder & in mellan läppar,
~ & inre bilder av hur vår bardoms jag möter oss här och nu.


kärlek,

h
wardrobe | smoke ceremony duster by amazing myee carlyle
| cosiest pants ever found at an apulian market | golden arrow tat is flash tattoos
thank you | sant'antimo abbazia | baby sister e for clicking the shutter
and for sharing all this magic by my side, no matter the age

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4
{i do the settings, e shoots & i edit}

© hannah lemholt photography



//



we're driving up through italy, homeward bound. stay a while in tuscany. 
here we travel on dusty country roads that wind us dizzy, 
just like on my childhood road trip holidays.
and my infatuation, just as back then, is an irrepressible one,
one for the stone houses glowing in the evening sun; 
they are bleeding love & lust for life with their chafed facades 
in burnt ocher and a blueberries, ~ & raspberries with milk,
that i suspect i wouldn’t find equally captivating in swedish light.

here we stop by montalcino for a while; 
buy their brunello wine & locally-made perfume 
and are given goose bumps by the faubourg feast table,
leaning and looking downward some 50 meters of an alleyway;
full of song in harmonies flowing back & forth between men & woman,
~ italians proud of their particular part of this city, four generations, 
all with their block colors in silk scarfs around their necks.

here we stay in volterra for a while. and here,
in the city which was built by the etruscans over 2300 years ago,
i can finally buy myself a new 'ombra della sera'; the shadow boy i’ve
missed since my was stolen in a break in. here we have handmade 
ice cream that makes us fall silent and just stand still, besotted,
in the sun on the piazza, ~ & then only sigh in unison.

here we are back to see the sant'antimo monastery again, 
where it sits nestled in a valley between the hills soft of
gray-green olive groves shimmering silver, vineyards, small wild forests
and cypresses in proudly perpetual, lined up attention.
last time we were here, our family were the only visitors for those hours
when baby sister emma, around ten and i, thirteen; sat perched on 
the old stone wall outside, giggling in the shade of olive trees 
over a papa muttering over a mama who had
fallen in love with one of the monks' beautiful hands. 

already then, the monks enchanted us with their prayers,
sung in gregorian chants and they do it all over again now, 
as emma and i sit closely, over twenty years later;
in one of the rows of wooden benches, 
both with our eyes closed, but all senses open; 
hear the celestially beautiful voices, 
smell the scent of stone, incense & candles burning,
feel wood worn by thousands of bodies in prayer beneath our fingers, 
the taste of salty, blissful tears, that finds their way down the cheeks
and in between the lips, 
~ & inner images of how our childhood selfs
meet us, here and now.


with love,

h







HOME, AWAY & ELSEWHERE

$
0
0







jag mellanlandar och flyger.
lämnar saker bakom mig,
ett hem packas samman och ett annat är funnet.
innan de också läggs i lådor vill jag dela
några av fotografierna från apulien med Er
och några av mina egna favoriter;
pärlorna på klacken av den italienska stöveln.








i sassi di matera, där människor grävt sina hem
direkt ur den honungsfärgade kalkstenen i årtusenden,
äter vi focaccia och dricker vin,
låter oss själva gå vilse i labyrinten av trånga gränder,
mjukslitna stentrappor, återvändsgränder& soldränkta innergårdar.

i en av de små kaffebarerna står m och jag tätt.
baristan radar upp ångande espresso;
sammetslent svart i vita små koppar, råsocker,
mjölk i glasflaska & en skål is och så får vi blanda 
vårt eget iskaffe. golvet är av handslaget tegel
och så vackert att jag får gåshud.

ute i det vita ljuset på torget sitter hela min familj
och diskuterar något, skrattande under ett stort, vaniljfärgat parasoll.
när vi balanserar kaffe och håller varandras händer,
går ut för att göra dem sällskap, tänker jag att
det här.. den här känslan..
om man kunde buteljera den.
kanske skulle glaset inte hålla, så som
den spränger i mitt bröst, lyckan.








i martina franca, den vackra barockstaden, går vi alla på
matmarknaden runt piazza d’anjou på onsdagarna,
köper vattenmelon & persikor, ostar & nötter,
zucchini blommor & tomater, pratar mat och mer mat.

docks 101 i locorotondo äter vi den godaste
cheesecake jag någonsin smakat och den får följa 
med hem i kartong och bli kvällens efterrätt.

vi ser myllrande alberobello & den vita staden ostuni.
vi lagar mat hemma i det vackra trulli huset
och dricker de godaste av viner. vi sover vissa nätter
uppe på taket under stjärnorna, m & jag,
och en natt lyssnar vi på musik och dansar alla
under månen ute på gårdsplanen.
annars är det grannen som spelar. när han och
hans fru har bråkat spelar han saxofon.
det är himmelskt och vi slutar skämmas över att
vi vill att de fortsätter bli ovänner över
allt & ingenting nästan varenda dag.






  



jag mellanlandar och flyger.
lämnar saker bakom mig, ett hem packas samman
och ett annat är funnet.
hemma i mig
och hemma i en annan människa.
jag har mött mitt livs kärlek och nu flyger jag till
london. utan returbiljett.  












vad får Er att tänka

det här.. den här känslan..
om man kunde buteljera den.
kanske skulle glaset inte hålla, så som
den spränger i mitt bröst, lyckan.

berätta för mig. jag tycker så mycket om Era ord.

och vilka är Era favoriter ?
Era pärlor i london ?




kärlek,


h






flatlay | knitted vest is vintage | shell necklace by LW |
scent of dreams - i love the body mists from & other stories |
stunning crystals from johny rocks | papuan shell arm piece from LW
favorite chunky crystal necklace is from amazing myee carlyle
wardrobe | softest romper 
ever - found at an apulian market |
bones and skulls skull necklace from LW |
golden arrows tat is from flash tattoos

thank you | mama for taking us all on this trip of a lifetime |
baby sister e for clicking the shutter on those two
photos of me and for just being you

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

© hannah lemholt photography





//







i make stop overs and i fly. 
i leave things behind me, 
a home is packed up and another is found. 
before they too are put in boxes, - i want to share 
some of the photographs from puglia with you 
and some of my own favorites;
the gems on the heel of the italian boot.



in sassi di matera, where for millennia people has
carved their homes from the honey colored limestone,
we eat warm olive focaccia and drink wine, 
let ourselves get lost in the maze of narrow lanes, 
worn soft stone steps, blind alleys & sun-drenched inner courts.

in one of the small coffee bars m and i stand close,
the barista lines up steaming espresso; 
velvety black in small white cups, crude brown sugar, 
milk in a glass bottle & a bowl of ice
and we mix our own ice coffee.
the floor is made of hand cut ​​bricks 
and is so beautiful that i get goose bumps. 
out in the white light of the square, my whole family
are discussing something, laughing under a large,
vanilla-colored parasol. 
when we balance the coffee and hold hands, 
stepping out to join them, i think to myself

this .. this feeling .. 
if only you could bottle it. 
maybe the glass would shatter,
as 
it bursts in my chest, - blissfulness.





in martina franca, the beautiful baroque city, 
we all go to the food market around piazza d'anjou on wednesdays.
we buy watermelon & peaches, cheeses & nuts 
zucchini flowers & tomatoes, - talking food and more food. 

on docks 101 in locorotondo we eat the most amazing
cheesecake i've ever tasted and it has to come
home in a box and make up that night’s dessert. 

we see milling alberobello& the white cityostuni
we cook at home in the beautiful trulli house 
and drink the tastiest of wines. we sleep some nights 
up on the roof under the stars, m & i, 
and one night, we listen to music and dance all of us
together under the moon out in the courtyard. 
otherwise it’s the neighbor who brings the music.
whenever he and his wife fight, he plays the saxophone. 
it’s heavenly and we stop feeling ashamed that 
we want them to continue falling out over
anything & nothing, almost every day.





i make stop overs and i fly. 
i leave things behind me, 
a home is packed up and another is found.  
home in me. and home in another person.
i have met the love of my life and now i’m flying to london.
without a return ticket.



what makes you think

this .. this feeling .. 
if only you could bottle it. 
maybe the glass would shatter,
as 
it bursts in my chest, - blissfulness.

give me your words. i much love your words. 

and would you share with me,
- what are your favorite spots?

your gems in london?


x,

h






POPPY DUST POEMS

$
0
0










jag har landat i london.
jag kände mig välkommen på alla de små vis vi oftast inte kan styra, 
men som kan förändra förnimmelsen av precis allt.
hur alla tider längs vägen klaffar, tickar rätt.
sättet kvinnan bakom british airways disken ler, på riktigt, mot mig.
hur gott glaset med kylt vitt vin smakar
och hur paret bredvid mig passionerat diskuterar en bok de båda älskar.
hur boken ligger där i hans knä tillsammans med hennes hand
och hur jag vet vilken värld den där boken öppnade i mig, när jag läste den.
hur kvällssolen glöder över detta nya landskap
där planet ska landa, vilken minut som helst.
hur planet landar; mjukt och i takt med pilotens röst som säger

for you just visiting, - welcome.
and for you londoners, - welcome home. 

hur jag är varken eller, än,
och hur vackert just det där mittemellan känns.
hur jag tänker för hundrade gången vad är egentligen hemma?

hur jag står där med mina stora väskor och känner mig aningen liten,
tills en hissdörr öppnas och en någon kommer halvspringandes ut;
bärandes vita prärieklockor & ögon som mörk sirap.
och hur jag plötsligt kommer på det igen, vad hemmaär.










jag har landat i london.
och jag vill bara titta in och dela med Er, 
lite av mitt arbete; några av fotografierna för
fira a/w’14 star crossed lovers

och så vill jag säga
tack

till Er
för alla fantastiska, rörande, 
omtänksamma, vackra, personliga,
~ & modiga kommentarer och mail som ramlat in
sedan mitt förra inlägg.
jag har gråtit och skrattat och känt en tillhörighet
som går förbi att vara visitor eller londoner.

här sitter jag nu, i ett nytt och okänt,
där jag märker att jag rör mig lite mer försiktigt,
över ett trägolv som en någon målat vitt
för att jag ska känna mig mer som hemma.
här sitter jag och tänker att 
landa och flyga, det kommer jag att göra
om och om och om igen. och att
livet kanske är att känna sig stor & liten,

stark & svag, förlorad & funnen;
allt på en och samma gång.
allt handlar om hur du bär det.








kärlek,


h




wardrobefira a/w’14 star crossed lovers look book 
models | lina lindholm and christoffer erneholm
hair & make up | jossi madsen
details | love your poems mr christopher poindexter
thank you | truly beautiful little team for those fun april days |
tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4

© hannah lemholt photography



//



i've landed in london. 
i felt welcomed in all of those little ways one can’t control,
but that changes the sensation of just about everything. 
how the entire itinerary clicked into place and time,  
how the woman behind the british airways counter smiled, really smiled, at me. 
how good the glass of chilled white wine tasted up in the air. 
how the couple next to me were passionately discussing a book they both love. 
how the book lies there in his lap with her ​​hand beside it 
and how i know what world that book opened in me, when i read it. 
how the evening sun glows over this new landscape 
where the plane will set down, any minute. 
and how the plane lands;
smoothly & in tune with the pilot's voice saying 

for you just visiting, - welcome. 
and for you londoners, - welcome home. 

how i am neither, yet, 
and how beautiful just that in between feels. 
how i think for the hundredth time what is home really ? 
how i stand there with my big bags in the huge terminal and feel somewhat small, 
until the elevator door opens and a someone special comes rushing out,
holding white lisianthus & eyes gleaming as dark syrup.
and how, suddenly, i sense it again, - what home is.





i've landed in london. 
and i just want to pop in and share with you, 
pieces of my work; some of the photographs for 
fira a/w'14 star crossed lovers 

and i want to say 
thank you 

to you.

for all the wonderful, touching, thoughtful, beautiful, personal, 
~ & courageous comments and e-mails that has fallen 
into my lap, since my last post. 
i’ve cried and laughed and felt a belonging
that goes beyond being 'a visitor' or 'a londoner'. 

here i am, in a new and an unknown
where i find myself moving a bit more cautiously, 
over wooden floors that someone has painted white 
for me to feel more like home. 
i'm sitting here now, thinking that 
to land and to fly, - i will do that 
again and again and again. and that 
maybe that’s what life is;
to feel great & small, strong & weak, lost & found;
all at the same time.
it’s all down to how you hold it.



x,


h








PYTHON PERSISTANCE

$
0
0








några av Er ryggar redan tillbaka.
jag antar det för mängden brev & kommentarer,
både här och ansikte mot ansikte,
om hur obehagliga många av Er tycker att ormar är.
det märkliga är att det funnits en röd tråd i de flesta av Era tankar.
en fascination ändå, förbi rädslan ~ & kanske mest av allt;
en undran inför att, desto mer Ni vill undvika ormen
~ desto mer dyker den upp, är plötsligt precis överallt.

så varför envisas den med att dyka upp ?

vi har haft en del livliga diskussioner här runt middagsbordet,
om djuren som förföljer oss. det är mamma som börjar, som sin frågvishet trogen,
undrar vilka de är, vännernas, döttrarnas, djur ? säger att 
det lär nog inte vara det där stolta lejonet.. eller den där magnifika örnen..
{varpå om någon skulle snegla mot min pappa, som jag;
ser åtminstone en som ser snopet & länge ner i sitt vinglas.}
och sedan dyker de plötsligt sakta upp.
mellan glas höjda i skålar & förvånade skratt, vecklas de ut;
små märkliga historier om djur som inte ger sig.
som liksom dyker upp precis överallt.








den första middagen allt det där dök upp på, var för drygt två år sedan.
min fantastiska vän sandra; den eviga, med det eldröda håret,
magiska rösten & världens största hjärta,
utbrister amen vad fasiken.. det är ju spindlar !
d e vill ju inte jag ha ! jag ville ha en vildhäst.. eller en enhörning.
fast det är klart.. d e springer man ju inte på så vidare ofta.
och fortsätter, vänd mot mamma
jaha ?!
vad tycker Du att jag ska göra med det här nu då ?

- Du ska börja mata dem istället, svarar mamma.
som att det är världens mest naturliga sak och
att det vet väl alla; hur man matar spindlar symboliskt.
det märkliga är att sandra, hon verkar faktiskt veta.
ler sitt alldeles speciella, lite beslöjade léende,
fullt av hemliga inre bilder & höjer sitt glas mot mamma.

ett tag efter den där middagen dimper det ner ett brev.
från den eviga, med det eldröda håret,
som fortfarande skickar riktiga brev och jämt & ständigt
tvättar mobiltelefoner i tvättmaskinen av rent ointresse.

det fungerar. står där i brevet. jag matar dem.
och det fungerar.








vi vet det kanske inte då. men när jag ser tillbaka nu,
två år senare, är det alldeles tydligt, spindlar matade symboliskt
eller ej, att min vän med den magiska rösten har förändrat
sitt liv, tagit steg av det slags mod som är något av det
absolut vackraste jag vet; det som förändrar mönster. i grunden.
mönster som förändrar ett sätt att leva, kanske för generationer framåt.
för att någon bestämmer sig för att
det där dåliga, det tar slut med mig.
jag läser om spindelns symbolik, snubblar över den
i jakt på annat, i arbetet, ~ & kan bara le framför
skärmen och skicka henne ett brev..


"Not only do spiders and their webs draw attention to our life choices,
they also give us an overview of how we can manipulate
our thinking in order to construct the life we wish to live.

When we see our decisions, choices and actions as
far-reaching, effective tools in life, ~ we can see how we
weave a web that can either serve us or enslave us.

The spider symbol meaning beckons us
to be mindful of our behaviors, ~be smart about the
life we weave for ourselves."








den senaste middagen de dyker upp på, är för bara några dagar sedan.
lillasyster pratar, något motvilligt, om att hennes är kaninen. 
hon tycker inte om det alls, säger hon. de är rädda djur, kaninerna,
~ & så är de mest bara tänder och ett hjärta som slår oroligt fort. 
hon berättar att när de plockar & väljer bland sina symbol-kort,
som bär en hel massa djur; alla ’native  american’ symbol-värdena,
då lämnar kaninen henne aldrig i fred. den dyker upp varje gång,
vare sig hon tar ett kort, tre eller elva. häromdagen hade hon tröttnat,
stoppat ner kaninkortet djupt ner i en låda för sig, ~ & gått för att handla.
helt i sina egna tankar vaknar hon bryskt upp på trottoaren,
då hon går rakt in i någon. rakt in i en enorm kanin.
en stor man, med enorma öron och hela kostymen,
utklädd för ett jippo i mataffären.  

 jag hittar kaninen, intill spindeln.
och emma får också ett brev..


"Rabbits love to chew, and their teeth never stop growing.
Symbolically, chewing implies repetition, contemplation,
and breaking concepts down into component parts.
Their diet is light and green, which implies symbolism
of health and prosperity.

Rabbits are burrowers and their deep,
maze-like tunnels symbolize connections with primal energy
as well as mother earth energies.
The rabbit encourages us to retreat within, get warm,
and collect ourselves.
If you’ve held a rabbit, you know their hearts beat very fast
and hence they are often associated with people who have
highly sensitive, extremely alert, and very cautious personalities.
As children, we appreciate and embrace their playful movements.
As adults, we should herald the frivolity and enjoyment
of such a relaxed and uplifted spirit. Rabbits are magical and 
mysterious and those relating with this animal totem
are full of life and possess a deep connection
with the sacred, eternal spirit of the earth."



i gränslandet mellan symboler & verklighet, 
med en för mig allt suddigare gräns,
in emellan höjda vinglas, avgörande samtal,
~ & trivialiteter, rör vi oss.
hela livet vibrerar av mening & medvetenhet,
av pånyttfödelse, tålamod & förändring.
allt det ormen står för. men ormen är inte djuret
som inte ger sig, eller gett sig, i mitt liv.
är inte djuret som ständigt dyker upp överallt.
’mitt djur’ får finnas här en annan dag.
i dag, drygt 20 kilo pyton. för att utmana rädslor.
för att plötsligt står Du bara där, omslingrad
av något Du trodde att Du var rädd för,
eller något Du inte tagit reda på vad Du ens kände inför. 
och Du kan göra inget annat än att njuta. av att Du förändrats.
av att Du släppt taget om en inrutad riktning,
glidit ur den bild som målats upp, - eller utanpå Dig själv
och därmed är fri att växa vidare. alldeles på nytt.



Ni är för jäkla fina Ni.

har jag sagt det på sistone ?


med kärlek,


h







images n°1, 2, 3 & 4 | i do the settings, sara shoots me & i edit
small divider | sara with the snake / music is the one and only nina simone
kimono is full moon lace maxi from upcoming LW indian summer’14
quoted text is lovely read about animal symbols by avia venefica

all imagery © hannah lemholt photography | love warriors







//





some of you will shudder away from this directly.
i’m thinking that because of the amount of letters & comments,
both here and face to face, about just how unpleasant
many of you think snakes, and these photos of one, are.
the thing is that there was a common thread in most of your thoughts.
a fascination still, past the fear, and perhaps most of all;
a wonder in face of the fact that, when you want to avoid the snake more than ever,
~ is suddenly when it seems to emerge anywhere & everywhere.

so why does it insist on showing up?

we’ve had some lively discussions here around dinner tables,
about the animals who keeps following us around.
it’s my mom, who starts it, faithful her inquisitiveness.
wonder which they are, the friends & her daughters, - animals ? says
it most likely won’t be that proud lion.. or that magnificent eagle..
{on which, if someone were to look over at my dad, like me;
sees at least one looking disappointed & deep down into his wine}.
and then suddenly, they start showing up, between glasses raised in toasts,
& astounded looks, surprised laughter, - are unfolded over the table;
strange little stories about animals who doesn’t give up.
who keeps kinda showing up all over the place.



the first dinner they were brought up, was two years ago.
my amazing friend sandra; the eternal one, with the fiery red hair,
the magical voice & the world's biggest heart, exclaims
what the hell.. mine are spiders!
t h o s e are not what i want! i wanted a wild horse .. or a unicorn.
although.. okey.. one doesn’t seem to run into those too often..
and continues, turning to mom
oh well!?
what should i do with all of this now?

- you should start feeding them instead, responds my mom.
as was it the most natural thing and known by all;
how to feed spiders, symbolically speaking.
the thing is that sandra, she actually seems to know.
smiles her very special, hinting at veiled smile,
full of secret inner images and raises her glass to my mom.



a while after that dinner a letter arrives.
from the eternal one, with the fiery red hair,
the one who still sends real letters and constantly & forever
washes mobile phones in the washing machine out of pure disinterest.

it’s working. the letters says. i’m feeding them.
and it’s working.




we might not know it then. but as i look back now, 
two years later, it is quite clear, spiders fed symbolically or not,
that my friend with the magical voice has changed her life.
taking steps with the kind of courage that is one of the 
absolutely most beautiful i know; that of altering patterns. in essence.
patterns that alter a way of life, perhaps for generations to come. 
because someone decides that 
the bad things, they end with me. 
i read about the spider symbolism, stumble on it in search of other things,
at work, ~ & can only smile at the screen and send her a letter ..


"Not only do spiders and their webs draw attention to our life choices,
they also give us an overview of how we can manipulate
our thinking in order to construct the life we wish to live.

When we see our decisions, choices and actions as
far-reaching, effective tools in life, ~ we can see how we
weave a web that can either serve us or enslave us.

The spider symbol meaning beckons us
to be mindful of our behaviors, ~be smart about the
life we weave for ourselves."




the last dinner they are brought up, is from just a few days ago. 
baby sister e talking, somewhat reluctantly, about how hers is the rabbit. 
she doesn’t like it at all, she says. they are afraid, 
~ & are mostly really just teeth and a heart that beats anxiously fast. 
she says that, when they pick & choose among their symbol cards, 
carrying a whole bunch of animals; all native american symbolic values​​, 
the rabbit will never leave her alone. it pops up every time, 
whether she takes one card, three or eleven.
the other day, she had grown tired of it and threw the rabbit card
deep into a box on its own, ~ & went out, heading for the grocery store.
entirely in her own thoughts, she wakes up abruptly on the pavement, 
as she’s walking straight into someone. straight into a huge rabbit. 
a big man, with huge ears and the whole rabbit costume,
dressed up for a gimmick in the store.

  i find the rabbit, next to the spider.
and emma gets a letter too..




"Rabbits love to chew, and their teeth never stop growing.
Symbolically, chewing implies repetition, contemplation,
and breaking concepts down into component parts.
Their diet is light and green, which implies symbolism
of health and prosperity.

Rabbits are burrowers and their deep,
maze-like tunnels symbolize connections with primal energy
as well as mother earth energies.
The rabbit encourages us to retreat within, get warm,
and collect ourselves.

If you’ve held a rabbit, you know their hearts beat very fast
and hence they are often associated with people who
have highly sensitive, extremely alert, and very cautious personalities.
As children, we appreciate and embrace their playful movements.
As adults, we should herald the frivolity and enjoyment
of such a relaxed and uplifted spirit. Rabbits are magical and
mysterious and those relating with this animal totem
are full of life and possess a deep connection
with the sacred, eternal spirit of the earth."




in the boundary country between symbols and reality, 
with, for me, an increasingly blurred divide; 
in between raised wine glasses, crucial conversations, 
~ & triviality, we move. 
the whole life vibrates with meaning and awareness, 
with rebirth, patience & change. 
all that the snake stands for.
but the snake is not the animal that doesn’t give up in my life. 
is not the animal that constantly keeps showing up all over the place.
'my animal' will be a story for another day.
today is 20+ kilo python. to challenge the fears. 
to the fact that suddenly you’re just there, entwined 
by something you thought you were afraid of, 
or you realize you’ve just never found out if you even were.
and you can do nothing but enjoy it. enjoy that you’ve changed. 
that you’ve let go of the given bearings, 
slipped out of the picture, which was painted up,
- or painted on, outside of yourself 
and are consequently free to grow further. all anew.



you’re just amazing people.
did i tell you that lately? 


with love, 


h






GLIMPSES & NOTES | HITTING THE GOLD

$
0
0









11e september

att fylla år är att passera ännu en markör på något vis; mjukt, men tydligt nerkörd i tidsmyllan.
i år vaknar jag i en säng som är som ett enormt, vitt moln.i ett vaggande mjukt & disigt, kashmirgrått london.
m rör vid mitt ansikte och bär två stora, vita koppar te, ett blommigt paket spillande de färger
jag själv aldrig använder, - & leende, mörka ögon. 

jag saknar en familj men har också en ny här.
en som staplat paket till frukost nere på ett bord i huset.
en där alla har samma ögon som mörk sirap, får mig att känna mig som hemma.
en som skrivit kort till 
de där paketen. ord som betyder allra mest.
congratulations our darling hannah









12e september

jag har blivit kidnappad till bath.

staden är som en honungsgul labyrint av harmoniserad arkitektur,
varsamt blekt till perfektion över århundradena.
vi äter rökt kolja & dricker champagne till frukost.
går bågskytte-skola hos en goding vid namn sam, uppe bland de böljande kullarna.

jag sätter en perfect ten eller hit gold, som det kallas.
nybörjar-tur, men jag skulle kunna öva hur länge som helst där i höstluften,
spänna bågen & släppa tusentals gånger om,
medan sam skriker go vikings! m skrattar och pilarna viner fram.

vi delar magisk upside down blueberry cheesecake på bill’s
och allt fler av våra hemligheter och drömmar.
vi guppar i solnedgången, tillsammans med en hel massa folk
som alla viskar på olika språk, - i den turkosa, ångande poolen på thermae spa’s tak.
vattnet vi flyter omslingrade i, är från de varma källorna under staden;
som går från att glöda guld i kvällssolen 
till att glittra glas in i natten. 










15e september

jag väntar på 'krigarna' i lobbyn på citizenM.

de har flygit hit för några dagars skissande på 2015 och är nu bara en taxiresa bort.
jag tittar ut över bankside's myller bortom glasväggarna; njuter av brasan, sorlet, capuccino'n.
jag sitter här, i min nya stad och allt känns outforskat. jag tänker på fälten utanför min
studio, på stillheten där och jag ler över kontrasterna.


att fylla år är att passera ännu en markör på något vis; mjukt, 

men tydligt nerkörd i tidsmyllan.
för ett år sedan firades jag på bali; blev väckt av just krigarna
och en hel balinesisk familj med ljus i händerna och sång & rökelse i vinden.
hade någon viskat , mellan fjäderkronor och kokosnötter, - att


nästa år, då vaknar du i en säng som är som ett enormt, vitt moln.

i ett vaggande mjukt & disigt, kashmirgrått london.
du bor där. du bor där med en m, som du ännu inte mött.
han kommer att röra vid ditt ansikte och bära två stora, vita koppar te,

ett blommigt paket spillande de färger
du själv aldrig använder, - & leende, mörka ögon.

då hade jag nog skrattat.

då hade jag definitivt inte vågat tro det.
nu vet jag det säkert. 
livet kan bli mer än du ens kunnat fantisera ihop.
det är precis som r.m. drake har skrivit;

don’t think.
it complicate things.

just feel, and if it feels like home,
then follow its path.



med kärlek,


h




flatlay | 2014 guide to the city of london | plate is a birthday gift from astier de villatte |
new favorite camera strap is abstract art by bloom theory | necklace is three hundred nights 
  volcano sand & gold peice by bjørg from kiss johanna
wardrobe | i’m wearing the dark moon lace kimono from upcoming
LW autumn’14 moon child collection
thank you | m for making my birthday a most amazing affair and for just being you |
baby sister e for clicking the shutter in the photo of me - please resume blogging, baby !

tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4 

© hannah lemholt photography





//




september 11th

to have a birthday is to pass yet another marker in a way;
softly, but clearly run down into the soil of time. 

this year, today, i wake up in a bed that is like a huge, white cloud.
in a cradling soft & hazy, cashmere grey london. 
m touches my face and carries two large, white cups of tea, 
a floral patterned package; blooming and spilling all the colors 
i myself never use, - & smiling, dark eyes. 

i miss a family but also have a new one here. 
one that has stacked presents for breakfast down at a table in the house. 
one where everyone has the same eyes of dark syrup, makes me feel at home. 
one that has written cards for those presents; words that mean the most. 
congratulations our darling hannah.






september 12th

i've been kidnapped to bath.
the city is like a maze of honey colored, harmonized architecture, 
gently bleached to perfection over the centuries. 
we eat smoked haddock & drink champagne for breakfast. 
we go to archery-class up in the green hills; a sweetheart named sam as our teacher.
i do a 'perfect ten' or hit gold, as it is called.
the 'bullseye' is beginner's luck, but i’d practice indefinitely there,
draw the string and release it, a thousands times over;
while sam screams go vikings!, m laughs and arrows sing in the autumn air.
we share a magic upside down blueberry cheesecake at bill's 
and more and more of our secrets and dreams. 
we bob in the sunset, along with a whole beautiful mess of people;
all murmurs in different languages ​​- in the turquoise, steamy pool at the roof of thermae spa.
the water we float entwined in, is from the hot springs below the city; 
going from glowing golden in the evening sun to glistening glass into the night.





september 15th

i'm waiting for 'the warriors' in the lobby of citizenM. 
they’re flying in for a few days of sketching up 2015 and is now just a taxi ride away. 
i look out over the bankside swarm of suits & briefcases, beyond the glass walls;
enjoying the fireplace, the subdued hotel buzz, the cappuccino. 
i sit here, in the midst of my new city and everything feels unexplored.
i think of the fields outside my studio; of the stillness there and i smile at the contrast. 

to have a birthday is to pass yet another marker in a way;
softly, but clearly run down into the soil of time. 
a year ago i celebrated on bali; was awakened by said warriors and 
an entire balinese family, with candles in their hands, song & incense in the wind. 
if someone would’ve whispered then, among feather crowns and coconuts - that 

next year, you’ll wake up in a bed that is like a huge, white cloud. 
in a cradling soft & hazy, cashmere grey london. 
you live there. you live there with an m, whom you have yet to meet.
he will touch your face and carry two large, white cups of tea, 
a floral patterned package; blooming and spilling all the colors 
you yourself never use, - & smiling, dark eyes. 


then i probably would have laughed a little.
then i definitely would not have dared to believe it.
now i know for sure. 
life can be more than you’ve even been able to dream up. 
it's just like r.m. drake has written; 

don’t think.
it complicate things.

just feel, and if it feels like home,
then follow its path.



x, 



h







COVETED COLLAPSE

$
0
0








in emellan arbete, som liksom fallit på plats även här, och helger som tycks ha vingar,
- är mina drömmar & önskningar så många att de spränger sömmarna.
samtidigt finner jag min kärlek för precis nu, här, idag; mer fullkomlig än någonsin.

och in emellan där hann även hösten ta sin plats.
den kurar ihop sig hos oss, 
bland stickade benvita tröjor i alldeles nya mönster;
en mjukare vit himmel 
och omslutande sjalar i grålila kashmir;
som molnen är just innan regnet, hänger i svällande skyar.
jag skickar ett kort sms. skriver ner bara precis vad som är.

i was just washing up some tea cups,
looking out into the gardens
and the wind whirled in the trees 
and whistled in the air
and i thought to myself
i can’t wait to spend autumn with you. 

and every other season to come.


x,

h




wardrobe | image n°1 : hanged man eco fur vest by karavan clothing |
cowrie shell bra from spell |
image n°5 : fira a/w'14 star crossed lovers look book
model | lina lindholm
hair & make up | jossi madsen
details | vintage wood candlesticks are LW
thank you | all you lovely strangers who move me constantly
with all your beautiful wishes for me. yes, you.
tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4 

© hannah lemholt photography





//



in between work, that is falling into place in this new space,
and weekends that seem to have wings,
- my dreams & desires are so many that they burst the seams. 
all the while i find my love for the
right now, the here, the today; more absolute than ever. 

and in that in between, fall came and took its place as well. it curls up here with us,
among knitted bone white sweaters in all new patterns; 
a softer white sky 
and embracing scarves in muted grayish purple cashmere; 
as the clouds just before the rain, hangs in swollen skies.
i send a short text message. write down just exactly what is.


i was just washing up some tea cups,
looking out into the gardens
and the wind whirled in the trees 
and whistled in the air
and i thought to myself
i can’t wait to spend autumn with you. 

and every other season to come.


x,

h









SEPTEMBER SNAPS

$
0
0


living with a greek family 



september hade vingar och jag klar blick, öppet hjärta.
jag packade ihop omgiven av ändlösa ny-skördade fält & stillhet,
packade upp under en londonhimmel av grå kashmir & ständigt sorl.
jag gick, lite mer försiktigt än vanligt, över nymålade vita trägolv
och drack te varje morgon, - i sängen som är som ett enormt, vitt moln;
högt upp över de där råa golven. te som kommer buret av en som förfinat
morgonens första kopp te till en ceremoni av perfektion i tunt porslin,
djupnande smak & sötma. honungs-kyssar. it’s all in the color, darling. 





 
i’m a moon child | sara sketches | totally inspired for 2015




krigarna hälsar på under london design festival
och allt svämmar över av inspiration.
när vi pussats hej då i taxin och jag hoppar ur;
letar mig ner i tunnelbanesystemet och reder ut linjerna,
då känner jag för första gången att nu bor jag här.
hemma i det stora huset stryker jag med fingrarna över 
prover och omger mig med det vi skapat, tänker än en gång
hur välsignade är inte vi, som lever av det vi älskar ?




photo art bags is LW’15  | adële the elephant looks at me.. and you




 jag arbetar och arbetar och arbetar.
det är fantastiskt hur det klickar, faller på plats,
med så helt annorlunda utsikt och så många myllrande insikter.
allt får plats och mer därtill. jag är till bredden fylld av 
inspiration & lust, arbetslängtan & frihet, kärlek & känslor;
och alla säger de mig jag är precis där jag vill vara.





stocking up | at an event for stunning new aêsop richmond store

backstage scotland / shoot for my new fine art for LW spring’15 | muse & mua 




lina flyger från paris, jossi från köpenhamn och jag
från london. alla med destination edinburgh.
och där sitter de; dricker enorma koppar kaffe
på flygplatsens costa coffee, när jag landar sist av alla.
så raderas tiden sedan sist vi sågs, på ett enda ögonblick.
vi stoppar in oss och väskor i hyrbil och jossi samlar sig för att
köra på fel sida vägen, i fel sida av bilen, men gör allt rätt.
djävulens advokat matar oss med haggis och whiskey sours.
det köper oss att skratta tills vi gråter under stjärnorna
och betalas med att bära betongkepsar när den skotska solen stiger.
vi spenderar några fantastiska timmar tillsammans på en väldigt
speciell plats, som jag ska berätta mer om en annan gång.

lina flyger till paris, jossi till köpenhamn och jag
till london. den här gången landar jag till en enorm, 
bärnstensfärgad skärva till måne, med staden glittrande natt
under sig och jag ler från öra till öra.
hemma igen tänker jag, när jag möts av blommor
och armar uppsträckta av glädje i luften.
hemma. uppfylld. 
 




cara and kate also meet up at heathrow  | something is here soon. sara & me for LW





vi slutför arbetet för LW photo art calendar’15, sara & jag.
Lemholt N’ Bergman. fotografier & japansk tusch.
snart är den här, månad efter månad av 2015.
men först oktober. först fler månader av detta magiska år.

september hade vingar och jag klar blick, öppet hjärta.
och jag dricker fortfarande te varje morgon.
i sängen som är som ett enormt, vitt moln; högt upp över de där råa golven.
te som kommer buret av en som förfinat morgonens första kopp te
till en ceremoni av perfektion i tunt porslin, djupnande smak
och sötma. honungs-kyssar. it’s all in the color, darling.

 

tack september, för allt Du bar.


kärlek,


h


wardrobe | black kimono on me is dark moon lace kimono
from upcoming LW fall’14 moon child collection |
lina is wearing my eco fur vest hanged man by karavan
people & model | me, sara& lina lindholm
mua, hair & fantastic hands (n°8 & 9) | jossi madsen
thank you | september - you were magic

my instagram for more snaps 

© hannah lemholt photography





//


september had wings and i had clear eyes, an open heart. 
i packed surrounded by endless new-harvested fields and stillness, 
unpacked under a london sky of grey cashmere & continuous buzz. 
i walked, more gently than usual, over the freshly painted white wooden floors 
and drank tea every morning, - in that bed that is like a huge white cloud; 
high up over those raw floorboards. tea that comes carried by one who
has refined morning tea into a ceremony of thin porcelain,
deepening flavor & soft sweetness.
honey-kisses. it's all in the color, darling.

the warriors come to visit during the london design festival 
and all is overflowing with inspiration. 
when we've kissed goodbye in the black cab and i jump out; 
finding my way down into the subway system and sort out the lines, 
that’s when i feel, for the first time, that i live here now. 
back home in the big house i stroke work samples lovingly
and surround myself with what we’ve created, think to myself again 
how blessed are we, who live off what we love doing ?

i work and work and work. 
it's amazing how it clicks, falls into place, 
even with this totally different look-out and swarm of insight.
everything and more can be housed here. i am filled to the brim with 
inspiration & desire, taste for work & freedom, love & emotions; 
all telling me i am exactly where i want to be.

lina flies in from paris, jossi from copenhagen and
i from london. all bound for edinburgh. 
and there they sit; drinking huge cups of coffee 
at the airport's costa coffee, when i land last of all. 
and the time since last we met is erased, in the blink of an eye.
we tuck ourselves & the bags in a rental and jossi composes herself 
for driving on the wrong side of the road, in the wrong side of the car,
but does everything just right. 
the devil's advocate feeds us haggis and whiskey sours. 
it buys us laughing ourselves to tears under the stars 
and is paid with wearing concrete caps when the scottish sun rises. 
we spend some amazing hours together in a very  special place,
which i’ll tell you more about another time. 

lina flies to paris, jossi to copenhagen and i to london.
this time i land by a huge, amber shard of a moon,
with the city glittering night under her
and i find myself smiling from ear to ear. 
back home, i’m thinking
as i’m met with flowers and arms outstretched 
of joy up in the air. home. fulfilled.

we complete the work for LW photo art calendar'15, sara & i. 
Lemholt N 'Bergman. photographs & japanese ink. 
it's here soon, month after month of 2015.
but first, october.
first some more months of this magical year. 

september had wings and i had clear eyes, an open heart. 
and i still drink tea every morning, in the bed that is like a huge white cloud;
high up over those raw floorboards.
cups that come carried by one who refine morning tea into a
ceremony of thin porcelain, deepening flavor & soft sweetness.
honey-kisses. it's all in the color, darling. 

 

thank you september, for everything you held.


x,


h






The Lost Scrapbook

$
0
0





27e oktober


vill massor. nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
världen tycks, ännu mer så, sedan jag satte ner mina väskor
på den grånande parketten i ett hus här i london, - snurra som en karusell.
någon har tryckt på fast forward där jag som om sitter på en av
de bedagat färgglada hästarna på den gamla karusellen vid sacre cœur.
ansikten, musik, restauranger, säsonger; allt verkar hinna skifta för varje varv runt.
runt, runt & runt igen, i ett nästan vansinnigt tempo.

jag älskar det på det där sättet jag också älskar karuseller, med en
lite hisnande känsla i magen av skräckblandad förtjusning.
så försöker jag vänja mig vid vad jag lärt mig,
att den där vildhästen de försökt tämja,
den de genomborrat och fäst för evigt vid en stav av guld,
den dansar ändå upp & ner och ger folk pirr i magen.
jag är nog både vild och tamtänker jag
när jag ser min reflektion i den enorma marmor-spegeln i badrummet,
som alltid är lite för immig för att få ordning på något.








1a november

m's syster sminkar mitt ansikte till halv sugar skull 
medan mörkret faller över vår lördag och nattens fest väntar.
jag möter min dia de los muertos som reflektion i spegeln, 
den som står lutad mot väggen i sovrummet.
vänder ena sidan till och ser fullkomligt harmlös ut,
om än med håret i en tovig, stor hästsvans.
bara en stressad ros på kinden och snäll, vit spetsklänning.
vänder andra sidan till och ser ut som just döden, doppad i socker.
djupaste svart, renaste vitt och ihåliga illusioner. lite som frida kahlo's spöke,
i blodröd bedagad ros som överlevt hela milda hösten.
den gör mig yr med sin söta doft. 
på höga, svarta klackar säger jag hej då till hösten,
vinkar till vintern och signalerar de som inte längre finns med oss.






  

4e november 

jag fotograferar kimonos som flugits hit från LW,
fingrar förundrat på bomulls-spets och liten ben-måne.
som det kan bli, från skisser till färdigt, med kärlek emellan.
sakerna ligger kvar på golvet sedan, i en ett enda kaos
och jag måste bara arrangera dem i någon slags ordning.
jag tror att jag sorterar mina känslor medan jag 
flyttar och lägger till, tar bort. 

jag överdoserar handkräm i vackra tuber.
hade glömt, igen, hur motsträvig min hud blir på vintern,
som papper som inte vill ha ord på sig. så har det varit här,
jag har skrivit små anteckningar, men inte känt mig klar.
men jag blir ju aldrig klar, tänker jag i dag. 



5e november

så samlar jag ihop några av den här tidens bilder. och orden.
och så får de bilda en hälsning till Er som är här, 
för det tycker jag så mycket om, att vara här en stund med Er.
även och kanske ännu mer när jag vill massor.
nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
när livet känns som karusellen vid sacre cœur, på fast forward.




 

medeski, martin & wood | miami gato




vi köper en gammal skrivmaskin, en underwood, för ett
projekt vi påbörjat tillsammans, m & jag. 
när vi trixar med färgbanden blir vi svarta om fingrarna
och mitt hjärta allt djupare rött.

det är den 5e november och det är guy fawkes.
vi ska se fyrverkeri från en bar i sagohögt glastorn
och säkert dricka mer än en drink för mycket.
just nu är jag förälskad i lychee martinis
och medeski, martin & wood.
deras miami gato går på repeat när jag redigerar.


tack för att Ni tar min hand,
delar bedagad karusellhäst med mig en stund.



kärlek,


h




black and whites | rorschach girl 1, 2 & 3 | model : lina lindholm | self-portrait
flatlay | n°1 : new fave lace dress from pins and needles / urban outfitters,
wolf clan shaggy cardi from spell, bones & skulls skull necklace by LW
room | studio bulb from artilleriet, mine and sara's Warriors of the World for LW
sold as fine art prints in the LW online shop and at LW retailers 
typewriter | words i clattered on to a page from beautiful magazine
oak / the nordic journal's current issue - volume two
(photo of stunning helena christensen by olivia frölich)
thank you | for you, m | baby sister e for always
being there, even from a distance 


© hannah lemholt photography 



//





october 27th

i want to do so much. almost too much. manage quite a lot, but not everything i want. 
the world seem, even more so since i put  my bags down on 
the greying parquet in a house here in london, - to be spinning like a carousel. 
someone has also pressed fast forward where i am, as if sitting on one of 
the fading colorful horses, on the old carousel by the sacre cœur.
faces, music, restaurants, seasons; everything seems to have shifted by each new turn. 
round and round and round again, in an almost insane pace. 

i love it in the same way i also love carousels, with a 
somewhat breathtaking feeling of terror mingled delight.
i try to get used to what i’ve learned; that the wild horse they tried to tame, 
the one they’ve transfixed forever by a rod of gold, 
- it still dances up & down, filling peoples bellies with butterflies.
i'm probably both wild and tame, i think to myself when i see
my reflection in the huge marble mounted mirror in the bathroom, 
which is always a bit too misty to really get anything in order. 



november 1st

m's sister paints my face into half of a sugarskull 
as darkness falls over our saturday and the night's party awaits. 
i meet my dia de los muertos reflection in the mirror, 
the one leaning against the wall in the bedroom. 
turning my right side i look absolutely harmless and innocent,
albeit with my hair in a matted big ponytail. 
just a rose on the cheek from rushing and that sweet, white lace dress. 
turning my left side i look like death, just dipped in sugar. 
deepest of black, pure white and hollow illusions.
a bit like frida kahlo's ghost, in blood-red withering rose; a lone
survivor of this mild autumn, making me dizzy with its sweet scent. 
on high black heels, i say goodbye to fall, 
wave to winter and heliograph the ones no longer with us.



november 4th

i shoot kimonos flown here from LW in stockholm.
stroke in wonder the cotton lace and tiny moons made of bone.
what a journey, from sketches to finished, with love in between. 
the things are left on the floor after, all in chaos 
and i just have to arrange them in some kind of order, take their picture.
i think i sort my feelings as i move around, add & take away.

i overdose on hand cream in beautiful tubes. 
i’d forgotten, again, how reluctant my skin gets in wintertime, 
like paper that doesn’t want words written on it. that’s how it’s been here;
i’ve written small notes, untold as it’s all felt unfinished. 
but i’ll never be finished, i think to myself today. 



november 5th

and so i gather some of the photos from this period. and the words. 
and so they form a hello to those of you who are here,
cause i like so much to be here for a while with you. 
also, and perhaps even more so, - when i want to do so much.
almost too much. when i manage quite a lot, but not everything i want. 
when life feels like that carousel by the sacre cœur, on fast forward.

we buy an old typewriter, an underwood, for a project
we’ve started together, m & i. 
when we juggle the ink ribbon, our fingers turn black
and my heart a deepening red.

it's the 5th of november and guy fawkes night.
we'll watch the fireworks from a bar in a fairytale tall glass tower 
and probably have more than one drink too many. 
right now i'm in love with lychee martinis 
and medeski, martin & wood. 
their miami gato is on repeat when i edit. 


thank you for taking my hand, 
sharing faded carousel horse with me for a while.


x,


h




STHLM - LDN | FIELD NOTES

$
0
0








sara har svart japansk tusch på fingrarna, vitt näsdukspapper ur näsan,
blanka ögon och vinterrosor på kinderna.
med pennan i luften, just innan orden, - och ljusbordet som strålar
mjukt ljus upp över ansiktet, har jag aldrig sett henne vackrare.
fast att hon skojar bort det, så är det ändå så.

jag är blek och frusen, med plommonlila naglar.
men lycklig och alldeles varm på insidan.
jag har sorterat bland mina fotografier, lyssnat efter röster, 
valt ut de som har något att säga.

vi för vårt arbete samman. på ljusbordet framträder sara's penna
mot min lins, halvgenomskinligt silat genom smörpapper.
ansikten & händer bär plötsligt ord, tomma vita ark plötsligt datum.
november är mammas vackra händer med spår av äggoljetempera efter
att hon målat, nu med sara's vita krita och ord som känns alldeles
sanna i det här projektet. kalendern vi arbetat fram för LW’15.








jag flyger till stockholm, tunnhudad genom morgontimmarna.
hjärtat lättar lite när solen går upp över horisonten;
glöder guld över molntäcket & flygplansvingen utanför fönstret.
vi arbetar metodiskt, men i det vanliga kreativa kaoset, under några
disiga dagar. ljuset är fantastiskt vackert grått och världen vit.

jag flyger tillbaka till london, alldeles utmattad i kvällningen.
bagaget är fullt av fotografier och hjärtat av inre bilder som jag vet
kommer få inspirationen att fullkomligt flöda över in i arbetet.
det är natt när vi landar försenade. bakom en grå ull-rock
göms en stor bukett brokiga, bleka kvistrosor och
bakom mörka, glittriga ögon; samma längtan som i mig.
jag är i det där hemma som inte har någon adress.
min tacksamhet vet inga gränser.




kärlek,

h



photos and stacks of field notes : 

note stack n°1 / photo n°1 | styling / home : sara n bergman | 9 of the months from
our project - the LW photo art calendar ’15 : launching this week | pillows
note stack n°2 / photo n°2 | november photo - meraki - from the calendar | etc

note stack n°3 | date sheets from the calendar up on sara’s office wall |
black warrior necklace from LW
photo n°3 | packing christmas gifts | read & see more over on the LW blog
note stack n°4 | january photo from the calendar | etc

thank you | LW team for a beautiful week | m for making me miss home
like never before


© hannah lemholt / love warriors



//



sara's got black japanese ink on her fingers, white paper tissue out the nose,
glossy eyes and winter roses on the cheeks.
with her pen in the air, just before the words - and the light table
glowing up over her face, i’ve never seen her more beautiful.
though she shoos it off, it’s still so.

i’m pale and frozen with plum purple finger nails,
but happy and all warm on the inside.
i’ve sorted thru my photographs, listened for voices,
selected those who has a voice, something to say.

we’ve joined our work together. on the light table sara’s pen
appears against my lens, translucently sieved through waxed paper.
faces and hands suddenly carry words, empty white sheets suddenly hold dates.
november is my mother's beautiful hands with traces of egg oil tempera
from painting, - now with sara's white chalk and words that feel
very true of this project; the fine art calendar we’ve created for LW'15.





i fly to stockholm,  thin skinned through the morning hours.
my heart lightens as the sun rises over the horizon;
glowing gold on the clouds and the airplane wing beyond the window.
we work methodically, but in that ordinary creative chaos, for a few foggy days.
the winter light is an amazingly beautiful grey and the world is white.

i fly back to london, completely exhausted through the evening hours.
my baggage is full of photographs, and my heart of the kind of inner images,
that i know will have inspiration completely overflowing into work.
it is night when we land, delayed. behind a gray wool coat
hides a big bouquet of pale garden roses and behind dark,
gleaming eyes; the same longing as in me.
i'm back at that home which has no address.
my gratitude knows no bounds.


x,

h








LOOKBOOK | MOONCHILD

$
0
0






it just has to be | debussy's Clair de Lune :




jag saknar, mycket, Er & min värld i världen här inne,
- & ville därför åtminstone titta in och dela med mig av lite glimtar in i
vad det egentligen är jag håller på med. en del av det i alla fall. 
det är bilder för love warriors vinter serie moon child.
det är kimonos och kaftaner, kalender & krigare.
det är överdosering av kyld pinot grigio i ångande skumbad.
det är lyxen att få vara de där enda försökskaninerna
fantastiska LW moon child botanicals
någonsin kommer att komma i närheten av.

för mig bär de här bilderna viskningar & hemligheter,
minnen & musik, passion & förverkligande, hopp & övertygelse.
och så rysningar in emellan just därför,
- för att allt det där ens får plats i det jag gör som arbete.
som jag älskar det jag arbetar med !









om Ni vill ha mer kan Ni kika in hos love warriors
där hela lilla vinterkollektionen just lanserades..


vi ses snart med mer av vad jag håller på med.
och så 
kärlek,


h





wardrobe | LW Moon Child lace kimono in crescent moon& dark moon |
golden arrows flashtat by flash tattoos | favorite seamless tupelo honey top : free people
stills | LW Moon Child Botanicals | room fragrance | scrubs & masks |
LW Moon Childlace caftan in desert sand | sea treasures in glass dome
balinese toki toki candle holder doubles as jewellery carrier
models | selfportraits | girl with gold lined skin : lina lindholm
locations | puglia, italy | home / styling : sara n bergman
tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4
thank you | baby sister e for clicking the shutter on me

© hannah lemholt photography / love warriors








//



i miss, so much, you lovely people & my world in the world in here,
and had to at least come by and share a little glimpse into
what it is i'm actually doing. some of it, anyway.
this is some of my work for love warriors, - & their winter launch moonchild.
kimonos and kaftans, the photo art calendar & warriors on craft paper bags,
treasures from the sea & earth, traditional balinese meet scandinavian.
in between i’ve been overdosing on chilled pinot grigio in steamy bubble baths.
it is such a luxury to be the only kind of guinea pig that the 
LW Moonchild botanicals will ever use.

for me, these photos carry whispers and secrets,
memories & music, passion and fulfillment, hope and conviction.
and then; shivers of pleasure in between, just because of all that,
for the fact that all of that even fit in to what i do for a living.
oh, how i love my job !


if you want to see more, head on over to love warriors,
- where the beautiful little winter collection 
just launched..

see you soon, with more of what i’m up to.
and lots of love.



x,

h






FROM EDEN

$
0
0




loud please | new favorite on repeat : hozier - 'from eden'




det har hunnit bli vinter och jag blev en flyttfågel.
jag lever i london och här, i ändlösa nätter av neon,
drickandes lychée martinis på barer i sagohöga glastorn,
- frågas det på engelska hur det är.


på middag efter plåtning under stockholmsbesök,
bland långkok & levande ljus, hyacinter & hemligheter,
- frågas det på svenska hur det är.

hur det är för mig att leva i london? 

jag svarar, på båda språk,
både nya vänner och de som känner mig bäst,
precis som jag verkligen känner det;
att det är fantastiskt & svårt, alldeles på samma gång.

det är svårt för att jag saknar min familj
och de vänner som känner min historia.
svårt för att jag saknar det nordiska på vis jag faktiskt inte väntat mig,
- saknar, som m kallar det, efter att vi hälsat på;
vår känsla för detaljer och det goda i livet. 

jag saknar min studio ibland.
den med öppen spis & hopplösa gamla fönster,
vita, dragiga trägolv & svarta spindlar, stora som femkronor.
jag saknar att ha havet bara en andlöst längtande promenad bort.
jag saknar bellas mjuka lilla hand i min och noëls frågande honey?
jag saknar papa's minutiösa droppande av vit tryffel-olja på
musfällans manchego, innan de ska upp på vinden
{åkermössen ska åtminstone ha en god sista måltid!}.
jag saknar mama's ansikte som dyker upp bakom hallväggen,
fortfarande nyfiken på min dag, trots att hon inte gjort annat
än att lyssna på, - & reda i människors svärta och svårigheter
sedan innan solen ens var uppe.
saknar hans själfulla ögon & hennes själfulla léende.




then | december 2013 | selfportraits & stills from the studio




det är fantastiskt för att det är precis så.
att jag har älskade människor i mitt liv att sakna
så att det fullkomligt värker i kroppen.

det är fantastiskt för att den här staden är det.
fantastiskt för marknaderna att gå vilse på, bland loppor & blomster.
fantastiskt för nattlivet högt upp i de där glastornen,
de med svindlande utsikt & yra drinkar.
fantastiskt för de klassiskt engelska små pubarna med 
brasa,
manchesterbyxor, innerliga darling! & ett glas pinot en regnig onsdag.

fantastiskt för en familj med människor som egentligen
är nya för mig varenda en, men känns märkligt bekanta in under huden;
med sina sirapsögon & gapskratt, diskussioner, olikheter & likheter.
fantastiskt för att adressen egentligen närapå kvittar.
fantastiskt för att hemma, så förbi klichén, - finns i mig.
fantastiskt för att jag inte ens riktigt kan berätta allt,
för att jag tänker att det hade svämmat över då,
av hur romantiskt det är, på riktigt, - när det är rätt.







then | december 2013 | december& extra sheet from the photo art calendar we made for LW (sold out)





och, som det så ofta är, när jag samlat virrvarret av tankar,
skrivit ner dem här. när jag delar dem,  - då blir de allt klarare.
bara det allra viktigaste blir kvar efter att de fått ta plats.
det allra viktigaste? paradiset. det finns redan här. mitt ibland oss.
eller som en av mina favoritmeningar lyder;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’





now | december from the new photo art calendar we've made for LW & 2015





inget paradis utan en orm.
där gömmer sig guld. och kärlek,

h






image n°1 | mouse girl | soon in my own little print shop (being built as we speak) 
image n°2 | just the sink | at last, i’ve found a way to make my favorite coffee in english
blessup december | handwritten by sara n bergman for the LW photo art calendar’15
image n°3 | quartet remembering december 2013 | selfportraits & stills

image n°4 & 5 | from the now sold out LW photo art calendar’14
model : lina lindholm | handwriting on body : sara n bergman
image n°6 | december from the new LW photo art calendar’15

(illustration by sara n bergman & photography by me for love warriors)
favorite quote on paradise is by nikos kazantzakis

© hannah lemholt photography / love warriors






//




winter has arrived and i turned into a bird of passage.
i left sweden for a life in london and, in endless nights of neon,
drinking lychée martinis at bars in fairytale tall towers of glass, 
- i’m asked in english what it’s like.

at dinner after the photo shoot during a stockholm visit,
among confit & candlelight, christmas flowers & clandestineness,
- i’m asked in swedish what it’s like.

what’s it like for me living in london?

i answer, in both languages,
both the new friends and those who know me best,
just the way it really is for me;

that it's amazing & hard, all at the same time.

it's hard because i miss my family and the friends who know my story.
difficult because i miss the nordic in ways i actually hadn’t expected,
- miss, as m call it, after us visiting sweden;
our attention to detail and appreciation of the good life.

i miss my studio sometimes.
the one with the fireplace & hopeless old windows,
white, drafty wooden floors & black spiders; large as two pound coins.
i miss having the sea just a breathlessly wistful walk away.
i miss bella's soft little hand in mine and noël's wondering honey?

i miss papa's meticulous dribbling of white truffle oil
on the mouse traps manchego, before going up to the attic
{the field mice should at least have a good last supper!}.
i miss mama's face emerging behind the wall of the hallway at night,
still curious about my day, even after doing nothing but listen to, - & sort in,
- peoples darkness and difficulties since before even the sun was awake.
miss his soulful eyes & her soulful smile.





it's amazing because of just that.
that i even have beloved people in my life,
to miss so much there’s an actual ache,
in the first place.

it is amazing because this city is.
amazing for its markets to get lost in, among fleas & flowers.
amazing for the night life high up in those glass towers,
those with the stunning views and the dizzy drinks.
amazing for the classic british busy local pubs, with logs on the fire,
corduroy pants, - & all the heartfelt darling! 's
amazing for the glass of pinot on a rainy wednesday.

amazing for a family of people, who really are all new to me,
every single one, - but feels strangely familiar below the surface,

with their soft syrup eyes & roaring laughter,
for the discussions, and the differences & similarities.
amazing for the fact that an address really doesn’t matter much.
amazing for that home, so beyond the cliché of it - is in me.

amazing because i can’t even bring myself to tell you everything,

because i think it would overflow then,
- with how romantic it is, for real, when it's right.





and, as so often is, when i’ve collected the jumble of thoughts,
when i’ve written them down here. when i share them,
- then they become increasingly clear to me.
only the most important things are left, after it's all allowed to take up space.
the most important thing? paradise. it’s right here. right among us.
or as one of my favorite sentences reads out;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’



and the snake?
well, no paradise without one.
it hides gold. and love,


h













RITUALS

$
0
0







jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
jag lägger till, plockar ifrån. dofter & reflektioner blir varsam ritual.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market och
vacker sax med vinge, som glimmar guld i decembersolen.
det är alldeles stilla och jag rör mig tyst.
alltid dessa frusna händer. plommon-lila naglar.
blossande rosor bara på kinderna, men annars är det mesta vitt.
bara kärleken är alla de färger mina bilders palett saknar.
yttre rum, - de längtar jag efter att måla i dova, mörka färger.
vi lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.




sweden | details of work for a magazine | lina shot for fira a/w'14 




vi flyger till sverige i all hast, med övervikt i champagne och julklappar.
jag blir oväntat rörd i den till bristningsgränsen fulla kyrkan;
när änglar, tärnor & mörk lucia sprider ljus längs altargången och in i mig.
jag har nästan hela min familj på ett andetags avstånd och m's
armar runt mig, en kramande hand. allt susar stilla, vaggar mig,
- & det här är plötsligt en ritual som betyder något för mig, på riktigt.

vi trängs i sängen på vinden på det allra bästa av sätt,
tekoppar & flackande ljus på det gamla rullbordet från min studio.
viskar gör vi om hur märkligt det är, nästan svindlande, - att här låg jag ensam,
under snedtaket i våras, och vi hade aldrig mötts, men skrev långa brev till 
varandra hela nätterna och kände båda, i tysthet, att vi redan visste.

några vinterdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat & bakar, dricker rödvin & berättar historier, 
ett helt gäng vikings och en spartan. som om vi aldrig gjort annat.
skratten ekar fortfarande, väger tungt i andra vågskålen sedan,
när några varma tårar rinner längs kinderna i en taxi till flygplatsen.
m förstår, ordlöst. jag älskar att resa med den här mannen.
trots fem timmars väntetid, måste de ropa ut oss i högtalarna i slutändan,
för att vi förlorat oss helt i skratt, vitt vin, berättelser & rysk kaviar,
högt uppflugna på barstolar i en ostronbar. vi springer sida vid sida.
och precis som i drömmarna,
känns det som att allt gammalt liv liksom faller av,
yr som matt damm från axlarna och försvinner
i virvlar bakom oss.


  


back home | unpacking treasures | my photograph dogma for LW as a test for 2015 news | words





jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market
som vissnat medan vi var borta. måste ge dem en sista pust liv.
känner alltid så inför blommor. älskar deras förfall, vill spara det.
jag tänker att det är verkliga små ritualer, även detta.
kanske är de som en liten ersättning, för mig, - för ett eget hem,
för att det börjar klia i mig av lust, att måla väggar i de där dova färgerna.
jag organiserar istället i det lilla. njuter av ting arrangerade tillsammans.
och så kurar vi ihop oss under täcket, i sängen som är som ett stort, vitt moln,
- & lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.





sweden | the last crowfoots. in heels | here’s looking at you kid - this music is for you, thank you..

 





vilka är Era allra vackraste ritualer ?

kärlek,


h





stuff | little sewing scissors - naked lunge |
most beautiful dress i ever owned is from candela - free people |
three hundred nights golden necklace with black volcano sand from bjørg - kiss johanna |
mouse ears for my lace ears collection was a gift from dear friend |

my go to necklace is the bones & skulls- LW |
july from the LW photo art calendar'15 holds heels & flowers
music | 'arrival of the birds' and 'transformation', performed by
the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)
people | model lina lindholm for fira a/w14 | mua & hair : jossi madsen |
moving self portrait | © hannah lemholt photography







//



i work one morning with photographs for a magazine.

one better make use of the beautiful winter light.
i add and take away. fragrances & reflections become a gentle ritual.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market and
beautiful scissors with wings, gleaming gold in the pale december sun.
it is perfectly still and i move silently.
always those frozen hands. plum-purple nails.
scarlet roses only on the cheeks, but otherwise it's mostly white.
only love holds all those colors my photo palette lacks.
the outer rooms, - those i long to paint in dull, dark colors.
we beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.

maybe it will be so. i do miss the ocean.




we dash off to sweden, with excess weight in champagne and christmas gifts.

i’m unexpectedly moved in the church, filled to stony breaking point,
- when little angels & a dark lucia brings light along the aisle and into me.
i’ve got almost my entire family only a breath away and m's
arms around me, a clutching hand. everything is a still murmur, swaying me.
this is suddenly a ritual that means something to me, for real.

we huddle in the narrow bed up in the attic, in the very best of ways,

tea cups and flickering candles on the old trolley table from my studio.
whisper we do about how strange it is, almost dizzying, - that here i would lay alone,
under the sloping roof last spring. we had never met.
we wrote long letters to each other all thru the nights and both felt,
in silence, - that we already knew.

we get to spend some winter days together.

we cook dinners & bake, drink red wine & tell stories,
a whole bunch of vikings and a spartan. as if we’ve never done anything but.
the laughter still echoes, weighs heavily on the other scale pan;
as some warm tears run down my cheeks in the taxi taking us to the airport.
m understands, wordlessly. i love traveling with this man.
despite five hours of waiting, they must shout our names over the speakers in the end,
because we’ve lost ourselves completely in laughter, white wine,
more stories & russian caviar, - perched high on bar stools in an oyster bar.
we run side by side. and just like in the dreams, it feels as if all of our
old life kind of falls off; whirls as dust from our shoulders
and disappears into swirls behind us.




i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market;
wilted while we were gone. i just have to give them one last breath of life.
always feel that in the presence of dying flowers. adore their decay, wish to save it.
i think to myself that these are small rituals too.
maybe they're little substitutes, to me, in lack of a home of my own,
as it’s starting to itch in me, the desire to paint walls in those dull, dark colors.
instead i organize the small things. enjoy objects arranged together.
and so we curl up close, under the covers, in that bed that’s like a big white cloud,
- & beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.
maybe it will be so. i do miss the ocean.


which are your most treasured rituals ?



x,



h















STILL CARROUSEL

$
0
0









vi firar jul här, i frostigt london som mörknar tidigt, är isande kallt utanför,
bär på stickat, brasor, mulled wine, ~ & skratt-varmt innanför.
som alltid, är det de små, enkla stunderna jag tycker allra bäst om.
dagen efter. skinka med dijon på knäckebröd.
de oväntade, oplanerade stunderna. när vi dricker varm choklad bland antikviteterna,
i trånga the stables gränderdär, i det ständiga myllret & sorlet,
sparkar enorma häst-statyer evigt vilt i brons.
i mig är det sällsamt stilla. nära. som ett stormöga.









jag har massor att göra men låter mig själv bara vara.
vara ledig, mer så än på länge. leva & uppleva.
vi spenderar hela dagar i sängen som är som ett stort vitt moln.
bland böcker & magasin, tekoppar & clementiner, ligger i-pad'en;
lysande bilder från en lägenhet i brighton. då och då måste jag
stryka över den. inuti mig vecklar drömbilder ut sig.
doftljuset brinner ständigt där i rummet, en stilla karusell.
vi tar långa skumbad i tass-badkaret, jazz & vin bland bubblorna.
dagarna trasslar ihop sig på så vis; det mest angenäma sätt.

jag minns att jag kallade detta året, just innan det var här,
när jag skrev här för precis ett år sedan;
ett guldägg som låg och väntade. jag hade rätt,
men kunde inte ens fantisera ihop allt det skulle rymma.










jag sitter här, under några stunder i mellandagar & in emellan, 
skriver några gånger till och med. tillbakablickar & tankar.
förut& funderingar. men varje gång raderar jag och stänger ner.
antingen för att något inte känns som det ska, 
eller för att livet kommer emellan.
och detär ju egentligen alldeles precis som det ska.
jag tänker att jag gjorde nog tillräckligt av tillbakablickande,
vändande & vridande under mitt år mellan de mörka fälten.
nu är det svarta inspiration, - & guldägget, 2015,
ett förvaltande av allt det 2014 ruvade på.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.











på en vägg hänger en kostym, med vit frackskjorta & stor sammetsfluga.
kanske får den hänga med på nyår, med svarta klackar i sällskap.
eller, kontrasterna troget, - blir det långa, vita spetsklänningen,
med ärmar som breder ut sig ända till fingrarna.
hur som helst blir det en virvel av sagohögt glastorn,
champagne & drinkar. 2015, - som vi ska dansa Du & jag,
alldeles precis från när Du är glittrande ny.  

jag önskar Er den avslutning Ni precis vill ha,
- & en början som tar Er med storm.
sällsamt stilla eller vackert virvlande.
eller kanske båda.


och så kärlek,


h




stuff | when the carrousel is still - it rests in a glass dome |
goodness on hairy rug : piece we did for a norwegian mag / styling & details MO |
creative goodness is stunning gift from this friend |
abstract black and white loveliness hanging under the hat is
left : beloved shawl camera strap | right : inkblot scarf arrow from ivy revel |
new scent mojave ghost by byredo is inspired by the desert ghost flower
but sadly way too much gumball machine candy for my taste |
people | lina shot for fira a/w14 | silver stars by flash tattoos
quote | beautiful words on seeds : author unknown
© hannah lemholt photography


 





we celebrate christmas here, in a frosty london where darkness falls early
and is freezing grey on the outside. carries knits, lit fireplaces,
mulled wine, ~ & laughter warmth on the inside.
as always, it is the small, simple moments i enjoy the most.
the day after. leftover ham with dijon on crispbread.
the unexpected, unplanned moments. when we drink hot chocolate
among the antiques of the stables narrow alleys, where, in the constant crowd
and massive murmur, now only huge horses of bronze kicks forever wild.
in me it is singularly still. intimate. as a storms eye.

i have lots to do but let myself just.. be.
spend time off, more so than ever. just living & perceiving.
we spend whole days in the bed that is like a huge, white cloud.
among books & magazines, teacups & clementines, lies the i-pad
flashing pictures from a brighton apartment. every now and then i stroke 
my fingers over it. and inside me, dream images unfold.
the scented candles burns constantly there in the room, - a still carousel.
we take long foam baths in the paw bathtub, jazz & wine among the bubbles.
the days entwine that way, in the most pleasant of ways.

i remember calling this year, just before it was even here, exactly a year ago;
wishing you joy in the last trembling hours of the year,
- a golden egg that was lying there, waiting with treasure. i was right,

but couldn’t even dream up all that it would come to contain.

i also sit here, a few moments in between, write posts a few times even.
retrospection & reflections. in what was i’m bored,
every time i delete and shut down the computer.
either because something doesn't quite feel like it should,
or because life intervenes.
and that's actually exactly as it should.
i think i did enough reflecting,
turning & twisting during my year beyond the dark fields.
now black is only inspiration - & the new golden egg, 2015,
is to take in hand what 2014 nested on.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.



on a wall hangs a suit,
a white wing collared dress shirt & a big velvet bow tie.

maybe it gets to tag along for new years, with black heeled company.
or, the contrasts faithful, - i’ll wear the long, white lace dress,
with sleeves that reaches all the way over my fingers.
either way, it’ll be a whirl of fairy-high glass tower,
champagne & cocktails. 2015 - how we shall dance you & i,
- right away, from when you are sparkling new.

and you,
i wish you the finish just the way you want it to be,
- & a beginning that will take you by storm.
singularly still or stunningly swirling.
or maybe both at once.



and then love,


h










YEAR OF THE BIRD

$
0
0








det regnar silver mot grått och jag har nya morgonritualer.
mjuka kyssar & svart presskaffe. shake dreams from you hair.
januarifrusen jobbar jag sedan med fotografier som ska lanseras i vår,
uppflugen på en stol vid stora matbordet, i rummet som blivit mitt kontor.
längs ryggraden i bortglömt obekväm, framåtlutad skräddarställning;
har jag känslan av hur fint det här året har börjat.

jag är redan förälskad i 2015. mitt year of the bird.
inte alls så i någon slags kalender, bara den i fantasin, i fotografierna.
de som ska komma att berätta lite om allt det som rymts
in emellan det 1a bevingade porträttet och det 2a.
in emellan vitt och svart, yin och yang.











jag har vinterkropp och vårfågelhjärta. det har inte förändrats.
trots att det rymts så mycket in emellan svart och vitt,
emellan yin och yang.

2015. mitt year of the bird.
jag hoppas att det nya året känns lika bra i bröstet på Er,
som i mig och att det vecklar ut sina vingar,
även om Ert år bär ett annat namn,
är av en annan art..


kärlek,


h





shoot | upcoming photo art series for LW, behind the scenes, scotland
people | lina lindholm | marie olsson nylander
make up & hairjossi madsen
wardrobe | hanged man eco fur by karavan clothing
the dove as finished fine art print for LW 

 © hannah lemholt photography




//


it's raining silver against grey and i have new morning rituals.
soft kisses & black press coffee. shake dreams from you hair.
january frozen i thereafter work with photographs to be launched this spring,
perched on a chair by the large dining table, in the room that has become my office.
along my spine, in forgotten discomfort of the leaned forward sartorial; 
i’ve got the feeling of how beautifully this year has begun.

i'm already in love with 2015. my year of the bird.
it’s not in any kind of calendar, only in phantasy & photographs.
those photographs which will come to tell a little bit about 
everything that was held in between the 1st winged portrait and the 2nd.
in between white and black, yin and yang.



i have a winter body and a springbird heart. that hasn't changed.
even though so much can be roomed in between 
black & white, in between yin & yang.

2015. my year of the bird.
i hope this new year feels as good in your chest as in mine,
and that it will unfold its wings,

even if yours carries a different name,
is of an other species..


x,


h









MOROCCAN HUES | WARM SHADOW

$
0
0









vi flyger från tre olika håll för att mötas i marrakech.
jossi har haft en turbulent flygresa, bokstavligt talat, med kastvindar sådana
så att det känns som att någon slags gud slungar flygplanskroppen
och alla själar däri genom luften, bara för att mäta kraft och visa oss
hur små vi människor egentligen är, hur bräckliga.
jag har haft en turbulent flygresa, bildligt talat, med plötslig inre kamp
sådan så att det känns som att någon slags gud vänder upp & ner på allt det
som för bara en stund sedan kändes självklart och enkelt,
bara för att testa hur små, - eller stora, vi människor kan vara.
hur bräckliga, eller starka. hur redo vi är att flyga.
och att falla.











efter att ha blivit ledd genom en labyrint av gränder
glödande orange & dammigt rosa,
med mitt baggage på en fruktkärra når jag den riad vi ska bo på
och kommer in på en ljusgård med pianomusik
som flyter mjukt ut runt palmer, blomblad i vattenfyllda fat,
sittplatser med gamla lädersoffor, lyktor & vackra tyger.
uppe på terassen ovanför mig, står jossi mot balkongräcket
och ler ner mot mig, välkomnar mig som en arabisk prinsessa,
i svepande svart, tunn kappa och med sött, sött mynta-te väntande
vid brasan i vårt rum. här finns plats att både flyga & falla.
så vi pratar av oss om olika typer av turbulens.
och så känner jag igen mig själv igen.









mörkret faller med oss sittande så, skrattande med alla
våra sår alldeles synliga, tacksamma & rörda så att vi får rysningar
i nacken, tills lina kommer och gör oss sällskap. så är vi alla tre tillslut.
och ska ha tre dagar tillsammans, för att tolka fira s/s '15 kollektion.
det kommer att bytas om, blandas ögonskuggor & stå i skuggor.
det kommer att bytas om lite till, blandas ljus i både krämer & kameralins.
det kommer att drickas vin & det kommer dansas.
det kommer att betraktas elddansare, höras alla möjliga & omöjliga
mer eller mindre fräcka förslag. det kommer att behövas allt
av lilla musans nya franska-kunskaper för att få oss ur en knipa,
- & det kommer att växas på insidan som det gör på platser,
och med människor, där man kan både flyga & falla.
där våra skuggsidor möter bara varandras värme.


kärlek,

h





model | lina lindholm
mua & hairdresser | jossi madsen
mission | look book fira s/s'15
location | dar rbaa laroub | marrakech
music | fink - warm shadow
© hannah lemholt photography





//




we fly in from three different directions to meet in marrakech.
jossi's had a turbulent flight, literally, with fishtail winds
of the kind where it feels like some kind of god is hurling the
body of the airplane and the souls therein through the air,
as a trial of strength & to show us how small we really are, how fragile.
i've  had a turbulent flight, figuratively speaking, with a sudden inner struggle,
of the kind where it feels like some kind of god turns it all upside down;
all that which just a while ago seemed given, obvious & simple,
just to test how small - or big, us humans can be.
how fragile or strong. how ready we are to fly.
and to fall.


after having been led through a maze of narrow alleys
glowing in orange and softening in dusty pink,
with my luggage on top of a fruit barrow, i reach the riad we'll be
staying in, - & enter an atrium with piano music that flows smoothly
out around palm trees, flower petals in water-filled basins,
outside lounge suits with old leather sofas, lanterns & beautiful fabrics.
up on the terrace above me, jossi stands leaning against the balcony railing,
smiling down at me, - welcoming me like an arabian princess,
in a sweeping, airy black coat & with sweet, sweet mint tea waiting by
the fireplace in our room. this is somewhere to both fly and fall.
and so we talk about different types of turbulence
and so i come to recognize myself again.




darkness falls with us sitting like that, laughing, with all
our wounds visible, grateful and moved to shivers down the neck,
until lina comes to join us and we're all three of us at last.
we'll have three days together, to interpret the fira s/s '15 collection.
there'll be changes of clothing, mixing of eyeshadows & standing in shadows.
there'll be more changing of clothes, mixing of light in both creams & camera lens.
there'll be drinking wine & there'll be dancing.
there'll be gazing at fire dancers and hearing all possible & impossible
more or less shameless proposals. we will come to need every
bit of the little muse's new french skills to get us out of a predicament
- & there will be growth taking place on the inside.
the way it happens in places, and among people;
where you can both fly and fall.

where our shadowy sides meets nothing
but each other's warmth.



x,


h




IN CLOVER

$
0
0










jag landar i kashmirgråa london, myller av svarta paraplyn.
på flygplatsen väntar m med vita rosor & blossande kinder.
vi tar taxi in till stan', äter tapas & dricker vin på ett favoritställe
som just öppnat för eftermiddagen. vi har stället för oss själva.
vi sitter bredvid varandra istället för mittemot. nära nära.
vi kan inte sluta kyssas & den ena fyller i den andras meningar.
kvällen faller och vi med den. för varandra om & om igen.
hemma sedan väntar ommålade vita trägolv & överraskning,
förundrat öppnande av paket från runt i världen också.
skumbad in i natten, med jazz, vin & levande ljus.
jag har fjäderlätta tankar & ett hjärta som svämmar över, medan
badvattnet töms ut. vi somnar panna mot panna, viskandes livet.
jag vaknar till en fredag med bara ett ord, upprepandes inuti.


tack.



h




  
clockwise from top | golden love knot bracelet fira a/w '14 |
crystal stone from sahara - bought in marrakech |
cotton & gold belt is fira s/s '15 | in clover magazine |
stunning sophia cockatoo ring from amazing for good luck |
weekend in paris by favorite underwearables |
golden pineapple spoon rest from beautiful le kiosk |
hand cream bal d'afrique by byredo
© hannah lemholt photography





//



i land in a cashmere grey london, a swarm of black umbrellas.
m is waiting at the airport, with white roses & rose-colored cheeks.
we take a cab into town, we eat tapas & drink wine in a favorite place
that's just opened for the afternoon. we have the place to ourselves.
we sit next to each other instead of opposite. close, close.
we can't stop kissing and in turn one finishes the other's sentences.
the evening falls and us too. for each other over & over again.
later, at home, awaits repainted white wooden floors & a beautiful surprise,
a me in wonder; opening packages from around the world as well.
a bubble bath into the night holds us. jazz, wine & candlelight.
i have thoughts light as feathers & a heart that overflows as the bath water
slips away. we fall asleep forehead to forehead, whispering life.
i wake up to a friday with only one, very short sentence repeating inside.


thank you.


h






MY HEAD IS A JUNGLE

$
0
0









jag är där igen. arbetar så att dagarna & veckorna förlorar sina gränser,
sitter alldeles för nära skärmen & jobbar, alldeles för många timmar i sträck.
lager på lager av stickat och jag fryser ändå. jag dricker kardemumma-kaffe i pauser,
sittande på ett gammalt element vid glasverandan, tills det nästan bränner på baksidan av låren.
jag kisar och fäster blicken så långt bort jag kan, mot stilla vajande, vinternakna träd.


inne i mig är de overkligt höga palmer och brisen är varm.
för jag har huvudet fullt av djungel & brända toner.
 blicken full av lilla musan, vackrare än någonsin.
snart är vårens look book för fira satt samman och det blir en marrakech intense,
inspirerad av en favoritdoft och så klart av själva marrakech, där vi plåtade i tre intensiva dagar.








resten av världen, där utanför den inre djungeln, - är ett rum målat vitt.
det är blommor som plötsligt är sköra skelett, innan jag tycker mig ha hunnit blinka.
det är otaliga tekoppar i brokiga staplar och några få ting som väntar på ett hem.
ganska så vilsamt så. att ha, återigen, skalat av så mycket.


desto fler är intrycken. desto mer är livet.
det rymmer så mycket nu, både det tempo man kan välja att dansa runt i, i en storstad
och också alla de känslor, små uppvaknanden & stora insikter som kärleken för med sig.
den vakna kärleken, - den som har alla fönster & dörrar öppna.
en skatt i handen; även den öppen. tacksamheten ett kapitel helt för sig själv.









och så visade de sig ha oväntat rätt,
de där som läser tarot kort eller handflator,
både den white witch m träffade som tonåring, 
- & den kvinna min mamma ställde frågor om sina döttrar till,
för många, många år sedan.

vad man än tror på, eller inte, så är det en svindlande tanke det där;
att det varit meningen. att kärleken funnits där hela tiden.
att alla de där små tecknen på vägen, som är så lätta att bortförklara, eller ens förklara,
förstå-sig-på just för att man inte förstår,
- istället visar sig vara just det där som bara var en gnista av hopp,
inkapslat långt inne någonstans i,
vad det nu är, - hjärtat? själen? ryggraden?
det om att det finns någon som om gjord för en som människa.

visar sig vara att livet är vist, det tar oss på den resa vi behöver göra, innan vi hittar hem.
att det finns ett hem. att den kärlek finns, som plötsligt förklarar allt
den enda gången Du inte har en enda fråga.









tills vi ses igen,
all kärlek,


h




±

image n°1, 3 & 4 | for upcoming marrakech intense - fira s/s15 |
model : lina lindholm | hair & mua : jossi madsen

details in flatlay | sarong / shawl, bra / bikini top, bracelets,
belt & necklace are all from fira s/s15 | golden pineapple from beautiful le kiosk
peru card by favorite underwearables | golden leaves tats by flash tattoos | etc
image n°2 | i finally have the right glasses and it’s a whole new world
image n°5 | no rest for the wicked coffee cup from for good luck
image n°6 & 7 | prints from the fine art calendar we made for LW ’15 |
tassel from malene birger's brand birger 1962 | etc
image n°8 | papuan bracelet / arm piece made from one single shell is from LW,
as are the smaller shell bracelet (upcoming : s/s15)





//


i'm there again, working so that the days & weeks lose their borders.

i sit too close to the screen and work, far too many hours at a stretch.
layer upon layer of knitted sweaters and i'm still freezing.
i drink cardamom coffee during breaks,
perched on top of an old radiator by the glass veranda,
until the back of my thighs almost burn.
i squint and fix my glance as far away as i can, on the still swaying,
winter naked trees.

inside me they are incredibly tall palm trees & the breeze is warm.

as i have my head full of jungle and burnt tones.
my eye full of the little muse, more beautiful than ever.
soon the s/s15 lookbook for swedish brand fira will be put together
turned into a little story called  marrakech intense,
inspired by a favourite scent of mine, - & of course,
by marrakech itself, where we shot for three intense days ..




the rest of the world, the one outside the inner jungle - is a room painted white,
it’s flowers that are suddenly brittle bones, in what feels like the blink of an eye.
it’s countless teacups in skewbald stacks and a few treasured things; awaiting a home.
quite restful it is, that, - having, again, stripped life of its decorations
and, as it turns out, not so necessary necessities. 

the more the impressions. the more life itself holds.
it holds so much now, both the speed you can choose to dance around in, in a big city
and also all the feelings, small awakenings & great insights that love brings.
the love awake, - the one that has all its windows & doors open.
a treasure in my hand; also open. gratitude a chapter all to itself.




and so they proved to be unexpectedly right, those who read tarot cards or palms,
both the 'white witch' m met as a teenager,
- and the woman my mother asked about her daughters, many, many years ago.

whatever you believe in, or not, - it is a dizzying thought that,
that it was meant to be. that things are meant to be.
that love has been there all the time, all along somehow.
that all those little signs along the way; so easy to explain away, or even just explain,
give them make-sense as they may feel like make believe,
- that they instead turn out to be just that, that was just a spark of hope,
encapsulated deep inside somewhere,
wherever it is - in the heart? the soul? within the spine?
- that there is someone out there, made for you as an entire being.

turns out to be that life itself is wise, taking us on the journey we need before finding home.
that there even is a home. that the love exist, that suddenly explains everything
the only time you don’t have a single question.



until we meet again,
with love,

h










ETERNAL SUMMER

$
0
0










jag tänker att jag lite låtsas som att det inte alls vore vinter.
jag må ha snökropp men de där vårfåglarna fladdrar vilt i hjärtat
och fötterna är nedkörda i ständig, imaginär, varm sand.
min garderob leker samma lek och där hänger skira underkläder med snäckor,
klänningar gasvävslika som midsommarnatts-spöken och gles-stickade tröjor i brända toner
som ständigt glider av sina bronserade galgar i väntan på axlar av samma ton.
datorn tuggar troget på, - sänder överhettad alla tunga filer; klara fotografier för fira s/s '15.
jag maler kardemumma och överanvänder pressokannan, dricker så mycket kaffe
att jag måste ta mig för pannan till slut. knäckebröd & kaffe. om och om igen.
tänker att jag måste ta mig till matavdelningen på ikea. köpa kalles kaviar.
och så ler jag. lite som en galning, alldeles för mig själv.
så tacksam känner jag mig bara just nu, över livet. det liksom svämmar över.









två minuter efter att den sista bilden här var tagen,
tuggade en av hundarna upp bh'n och så var det med det.
där står en viking med snökropp, i en som om ständigt brunbränd,
vilt diskuterande familj av spartans.
och ler. 


kärlek,

h



shoot | fira look book s/s15 marrakech intense 
wardrobe | all fira s/s15 except hats (private)
model | lina lindholm (my little muse, more beautiful than ever) 
mua & hair | magic mini jossi madsen | make up from dior (amazing is the word!)
flatlay | hat, beautiful gypsy card & crystal stone from sahara was all bought in marrakech |
zanzibar card from favourite underwearables | hand creme bal d'afrique by byredo
thank you | my girls, - you rock and i couldn’t do any of this without you.

© hannah lemholt photography 



//





i think i’m pretending a little bit that it's not winter at all.
i may have a snow-body but those spring birds flutter wildly in my heart
and my feet are constantly run down into imaginary, warm sand.
my closet is playing that same game and on the rail hangs sheer lingerie with shells,
dresses gauzy as midsummer night ghosts & loose knit sweaters in burnt tones;
constantly slipping off their bronzed hangers awaiting shoulders of the same tone.
the computer ploughs on, faithfully, - overheated sending all those heavy files;
folder after folder of photographs for the brand fira's summer look book.
i grind cardamom pods and overuse the french press; drink so much coffee
i have to squeeze my forehead. crisp bread & coffee, over & over,
thinking that i have to get to the ikea food department, - buy swedish 'kalles caviar'.
and i smile. a bit like a mad person, continually & all to myself.
that’s just how grateful i feel about life right now, so much so that it kind of bubble over.


two minutes after the photo seen last here, was taken,
one of the dogs chewed that bra up and that’s that.
there stands this viking in a snow-body, in an as if constantly tanned,
wildly discussing family of spartans.
and smiles.

x,

h






LIGHT SHOW

$
0
0










vaknar med fladdrigt hjärta efter en helg av tallriks-kastande och blomregns-dansande. 
kanske blev det väl mycket vin, ända in i söndagsnatten yrade vi till det.
men som jag skrattat och som jag dansat. och äntligen har jag lärt mig hur man
egentligen ska kasta de där tallrikarna. upp & ner och upp i luften.
två hela och höga travar vita tallrikar gick åt, men nu sitter det i handleden.
allt får gå i desto mjukare tempo i dag. och jag tänker att jag nog ska göra något
jag i stort sett aldrig gör. sluta arbeta tidigt, alldeles strax, göra en stor kopp kardemumma kaffe,
- & sträcka ut mig på en soffa, eller kanske i sängen och bläddra i alla de senast inköpta
fina tidningarna. elle decoration country gör mig glad och stolt, där finns jag med på en sida, 
bland allt obeskrivligt vackert och tryckt på det bästa av papper. 
och apropå elle decoration..











ett jobb en del av Er säkert redan sett, kanske just i någon av elle decoration's publikationer.
fast i gömmorna här finns ju en del bilder som inte visats.
tidig vår 2013 fotade vi detta, i jenny hjalmarson boldsen's underbara hus på råå,
sedan dess har hennes hem bytt skepnad en del och finns att njuta av på instagram.
och så har hon öppnat butik igen. härligt för Er som finns i de krokarna, 
för hon är en fena på det där, fru stilista. nu det där kaffet. och njutandet.


med kärlek, till Er,


h




image n°1 | pyjama is actually a romper, most amazing one at that - from free people
shoot | interior piece for various magazines | stylist / home owner : jenny hjalmarson boldsen
details | some stuff, like that stunning crystal lamp from danish brand design by us,
nagel candleholder modules along with fashion can now be found
in jenny's shop studio stilista | enjoy glimpses of it here 
glad to also be a part of all this beauty with some of my prints that jenny owns;
© hannah lemholt photography




//




i wake up with a fluttery heart after a weekend of smashing plates & dancing in petal rain.
perhaps we had a bit too much wine, all the way into sunday night we swirled around.
but how i’ve laughed and how i’ve danced. and finally, i’ve learned how to
really smash those plates. held upside down and flung up in the air.
two tall stacks of white plates were used up, but now i’ve got it nailed.
everything has a softer pace today. and i think i’ll do something i hardly ever do.
stop work early, any moment, make a great cup of cardamom coffee, stretch out on a sofa, 
or maybe in bed and really enjoy all the beautiful magazines i’ve bought lately.
elle decoration country makes me happy and proud, as my work is there, among the pages,
alongside all that indescribable beauty and printed on the best of paper.
and speaking of elle decoration, these photos are from a piece that some of you
may have already seen, perhaps just there; in one of elle decoration's editions.
i have some photos never published in my stash though.
in the early spring of 2013 we photographed this, jenny hjalmarson boldsen's gorgeous home,
which has, since then, changed form a bit and is to be found on her instagram.
and she has opened a shop again too. completely wonderful for you in
that neck of the woods cause she’s a master of her craft, miss stilista..
now for that coffee. and that enjoyment.

with love,


h







TRAVELLING SONG

$
0
0









ibland måste det dröjas med att dela mina resor med Er, 
som fantastiska skottland i slutet av förra året,
för att de bilder som tas är del av projekt som komma skall.
det här nya året börjar redan fyllas på med datum & destinationer.
några av dem finns sedan innan i hjärtat och ett är alldeles nytt och okänt för mig.
det är pirrigt och fint det där, att få se så många vackra och spännande platser
i bara farten av det man älskar, - & arbetar med. 

senast var marrakech, som jag gärna vill dela med mig lite mer av,
åtminstone i bilder, för nu väntar om bara en liten stund en annan slags resa. 
en av det kortare slaget, men också det allra bästa.
strax hämtar m och vi ska köra till brighton och stanna över helgen.
känna på den plats där vi funderar på att bo. bara vara.
och jag är inte alls sådär organiserad som mina 'flatlays' ljuger om,
det där är mer en lust i bilder. så jag har inte packat än.
har inte ens kommit ur pyjamasen. men längtar, det gör jag redan. 










kvar dröjer sig lite själ hos en modeskapare jag nu vet lite mer om.
och den underbara känslan i jardin majorelle där i marrakech där hans aska vilar,
- nog det verk av konstnären jacques majorelle jag tycker allra bäst om,
den trädgård han började skapa runt sitt hem & studio på 30-talet
och som senare räddades & ägdes av yves saint laurent & pierre bergé.

kvar dröjer sig orden saint laurent's partner bergé
sa vid begravnings-ceremonin just där i rosenträdgården;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


det bär så mycket kärlek,

h



flatlays |all fira s/s 15 except hats, shoes & sunnies (private)
cards from favourite underwearables | golden pineapple from le kiosk
ambra nera room essence from ortigia | golden temporary tats from flash tattoos
shoot | fira s/s15 look book marrakech intense
wardrobe | all fira s/s15
model | lina lindholm mua & hair jossi madsen
location | jardin majorelle & rue yves saint laurent, marrakech
thank you | fira - for getting us to morocco
© hannah lemholt photography





//


sometimes it has to be delayed; me sharing my travels with you,
as with amazing scotland late last year,
since the photographs are to be part of projects to come.
this new year is already filling up with travel dates & destinations.
some of them are ones close to the heart and one is an unfamiliar for me.
it's a tingly treat that, - to get to see so many beautiful and exciting places
in the fly of doing what you love, - & do for a living.

last up was marrakech, that i want to share a little more of, at least in pictures,
cause now, any minute, awaits a different kind of trip.
one of the shorter sort, but also of the very best kind. m's picking me up
and we're going road trippin to brighton & staying the weekend.
for me to get a feel of the place where we may be looking to live. and for us to just be.
and i'm not nearly as organised as my 'flatlays' flat out lie about,
they’re more of a figurative delight for me, packing for real i haven’t even done yet.
i’m not even out of my pyjama. but longing for this trip, - i’m there already.

lingering is the soul of a fashion icon i now know a bit more about,
and the stunning feeling of jardin majorelle in marrakech where his ashes rest,
- probably the work of painter jacques majorelle i like best;
the garden he began to create around his home and studio in the 30's
and who was later saved & owned by yves saint laurent and pierre bergé.

lingering are the words saint laurent's partner bergé
said at the funeral ceremony right there in garden;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


it carries so much love,


h








Viewing all 208 articles
Browse latest View live