Quantcast
Channel: honeypieLIVINGetc
Viewing all 208 articles
Browse latest View live

MOROCCAN HUES | WARM SHADOW

$
0
0









vi flyger från tre olika håll för att mötas i marrakech.
jossi har haft en turbulent flygresa, bokstavligt talat, med kastvindar sådana
så att det känns som att någon slags gud slungar flygplanskroppen
och alla själar däri genom luften, bara för att mäta kraft och visa oss
hur små vi människor egentligen är, hur bräckliga.
jag har haft en turbulent flygresa, bildligt talat, med plötslig inre kamp
sådan så att det känns som att någon slags gud vänder upp & ner på allt det
som för bara en stund sedan kändes självklart och enkelt,
bara för att testa hur små, - eller stora, vi människor kan vara.
hur bräckliga, eller starka. hur redo vi är att flyga.
och att falla.











efter att ha blivit ledd genom en labyrint av gränder
glödande orange & dammigt rosa,
med mitt baggage på en fruktkärra når jag den riad vi ska bo på
och kommer in på en ljusgård med pianomusik
som flyter mjukt ut runt palmer, blomblad i vattenfyllda fat,
sittplatser med gamla lädersoffor, lyktor & vackra tyger.
uppe på terassen ovanför mig, står jossi mot balkongräcket
och ler ner mot mig, välkomnar mig som en arabisk prinsessa,
i svepande svart, tunn kappa och med sött, sött mynta-te väntande
vid brasan i vårt rum. här finns plats att både flyga & falla.
så vi pratar av oss om olika typer av turbulens.
och så känner jag igen mig själv igen.









mörkret faller med oss sittande så, skrattande med alla
våra sår alldeles synliga, tacksamma & rörda så att vi får rysningar
i nacken, tills lina kommer och gör oss sällskap. så är vi alla tre tillslut.
och ska ha tre dagar tillsammans, för att tolka fira s/s '15 kollektion.
det kommer att bytas om, blandas ögonskuggor & stå i skuggor.
det kommer att bytas om lite till, blandas ljus i både krämer & kameralins.
det kommer att drickas vin & det kommer dansas.
det kommer att betraktas elddansare, höras alla möjliga & omöjliga
mer eller mindre fräcka förslag. det kommer att behövas allt
av lilla musans nya franska-kunskaper för att få oss ur en knipa,
- & det kommer att växas på insidan som det gör på platser,
och med människor, där man kan både flyga & falla.
där våra skuggsidor möter bara varandras värme.


kärlek,

h





model | lina lindholm
mua & hairdresser | jossi madsen
mission | look book fira s/s'15
location | dar rbaa laroub | marrakech
music | fink - warm shadow
© hannah lemholt photography





//




we fly in from three different directions to meet in marrakech.
jossi's had a turbulent flight, literally, with fishtail winds
of the kind where it feels like some kind of god is hurling the
body of the airplane and the souls therein through the air,
as a trial of strength & to show us how small we really are, how fragile.
i've  had a turbulent flight, figuratively speaking, with a sudden inner struggle,
of the kind where it feels like some kind of god turns it all upside down;
all that which just a while ago seemed given, obvious & simple,
just to test how small - or big, us humans can be.
how fragile or strong. how ready we are to fly.
and to fall.


after having been led through a maze of narrow alleys
glowing in orange and softening in dusty pink,
with my luggage on top of a fruit barrow, i reach the riad we'll be
staying in, - & enter an atrium with piano music that flows smoothly
out around palm trees, flower petals in water-filled basins,
outside lounge suits with old leather sofas, lanterns & beautiful fabrics.
up on the terrace above me, jossi stands leaning against the balcony railing,
smiling down at me, - welcoming me like an arabian princess,
in a sweeping, airy black coat & with sweet, sweet mint tea waiting by
the fireplace in our room. this is somewhere to both fly and fall.
and so we talk about different types of turbulence
and so i come to recognize myself again.




darkness falls with us sitting like that, laughing, with all
our wounds visible, grateful and moved to shivers down the neck,
until lina comes to join us and we're all three of us at last.
we'll have three days together, to interpret the fira s/s '15 collection.
there'll be changes of clothing, mixing of eyeshadows & standing in shadows.
there'll be more changing of clothes, mixing of light in both creams & camera lens.
there'll be drinking wine & there'll be dancing.
there'll be gazing at fire dancers and hearing all possible & impossible
more or less shameless proposals. we will come to need every
bit of the little muse's new french skills to get us out of a predicament
- & there will be growth taking place on the inside.
the way it happens in places, and among people;
where you can both fly and fall.

where our shadowy sides meets nothing
but each other's warmth.



x,


h




IN CLOVER

$
0
0










jag landar i kashmirgråa london, myller av svarta paraplyn.
på flygplatsen väntar m med vita rosor & blossande kinder.
vi tar taxi in till stan', äter tapas & dricker vin på ett favoritställe
som just öppnat för eftermiddagen. vi har stället för oss själva.
vi sitter bredvid varandra istället för mittemot. nära nära.
vi kan inte sluta kyssas & den ena fyller i den andras meningar.
kvällen faller och vi med den. för varandra om & om igen.
hemma sedan väntar ommålade vita trägolv & överraskning,
förundrat öppnande av paket från runt i världen också.
skumbad in i natten, med jazz, vin & levande ljus.
jag har fjäderlätta tankar & ett hjärta som svämmar över, medan
badvattnet töms ut. vi somnar panna mot panna, viskandes livet.
jag vaknar till en fredag med bara ett ord, upprepandes inuti.


tack.



h




  
clockwise from top | golden love knot bracelet fira a/w '14 |
crystal stone from sahara - bought in marrakech |
cotton & gold belt is fira s/s '15 | in clover magazine |
stunning sophia cockatoo ring from amazing for good luck |
weekend in paris by favorite underwearables |
golden pineapple spoon rest from beautiful le kiosk |
hand cream bal d'afrique by byredo
© hannah lemholt photography





//



i land in a cashmere grey london, a swarm of black umbrellas.
m is waiting at the airport, with white roses & rose-colored cheeks.
we take a cab into town, we eat tapas & drink wine in a favorite place
that's just opened for the afternoon. we have the place to ourselves.
we sit next to each other instead of opposite. close, close.
we can't stop kissing and in turn one finishes the other's sentences.
the evening falls and us too. for each other over & over again.
later, at home, awaits repainted white wooden floors & a beautiful surprise,
a me in wonder; opening packages from around the world as well.
a bubble bath into the night holds us. jazz, wine & candlelight.
i have thoughts light as feathers & a heart that overflows as the bath water
slips away. we fall asleep forehead to forehead, whispering life.
i wake up to a friday with only one, very short sentence repeating inside.


thank you.


h






MY HEAD IS A JUNGLE

$
0
0









jag är där igen. arbetar så att dagarna & veckorna förlorar sina gränser,
sitter alldeles för nära skärmen & jobbar, alldeles för många timmar i sträck.
lager på lager av stickat och jag fryser ändå. jag dricker kardemumma-kaffe i pauser,
sittande på ett gammalt element vid glasverandan, tills det nästan bränner på baksidan av låren.
jag kisar och fäster blicken så långt bort jag kan, mot stilla vajande, vinternakna träd.


inne i mig är de overkligt höga palmer och brisen är varm.
för jag har huvudet fullt av djungel & brända toner.
 blicken full av lilla musan, vackrare än någonsin.
snart är vårens look book för fira satt samman och det blir en marrakech intense,
inspirerad av en favoritdoft och så klart av själva marrakech, där vi plåtade i tre intensiva dagar.








resten av världen, där utanför den inre djungeln, - är ett rum målat vitt.
det är blommor som plötsligt är sköra skelett, innan jag tycker mig ha hunnit blinka.
det är otaliga tekoppar i brokiga staplar och några få ting som väntar på ett hem.
ganska så vilsamt så. att ha, återigen, skalat av så mycket.


desto fler är intrycken. desto mer är livet.
det rymmer så mycket nu, både det tempo man kan välja att dansa runt i, i en storstad
och också alla de känslor, små uppvaknanden & stora insikter som kärleken för med sig.
den vakna kärleken, - den som har alla fönster & dörrar öppna.
en skatt i handen; även den öppen. tacksamheten ett kapitel helt för sig själv.









och så visade de sig ha oväntat rätt,
de där som läser tarot kort eller handflator,
både den white witch m träffade som tonåring, 
- & den kvinna min mamma ställde frågor om sina döttrar till,
för många, många år sedan.

vad man än tror på, eller inte, så är det en svindlande tanke det där;
att det varit meningen. att kärleken funnits där hela tiden.
att alla de där små tecknen på vägen, som är så lätta att bortförklara, eller ens förklara,
förstå-sig-på just för att man inte förstår,
- istället visar sig vara just det där som bara var en gnista av hopp,
inkapslat långt inne någonstans i,
vad det nu är, - hjärtat? själen? ryggraden?
det om att det finns någon som om gjord för en som människa.

visar sig vara att livet är vist, det tar oss på den resa vi behöver göra, innan vi hittar hem.
att det finns ett hem. att den kärlek finns, som plötsligt förklarar allt
den enda gången Du inte har en enda fråga.









tills vi ses igen,
all kärlek,


h




±

image n°1, 3 & 4 | for upcoming marrakech intense - fira s/s15 |
model : lina lindholm | hair & mua : jossi madsen

details in flatlay | sarong / shawl, bra / bikini top, bracelets,
belt & necklace are all from fira s/s15 | golden pineapple from beautiful le kiosk
peru card by favorite underwearables | golden leaves tats by flash tattoos | etc
image n°2 | i finally have the right glasses and it’s a whole new world
image n°5 | no rest for the wicked coffee cup from for good luck
image n°6 & 7 | prints from the fine art calendar we made for LW ’15 |
tassel from malene birger's brand birger 1962 | etc
image n°8 | papuan bracelet / arm piece made from one single shell is from LW,
as are the smaller shell bracelet (upcoming : s/s15)





//


i'm there again, working so that the days & weeks lose their borders.

i sit too close to the screen and work, far too many hours at a stretch.
layer upon layer of knitted sweaters and i'm still freezing.
i drink cardamom coffee during breaks,
perched on top of an old radiator by the glass veranda,
until the back of my thighs almost burn.
i squint and fix my glance as far away as i can, on the still swaying,
winter naked trees.

inside me they are incredibly tall palm trees & the breeze is warm.

as i have my head full of jungle and burnt tones.
my eye full of the little muse, more beautiful than ever.
soon the s/s15 lookbook for swedish brand fira will be put together
turned into a little story called  marrakech intense,
inspired by a favourite scent of mine, - & of course,
by marrakech itself, where we shot for three intense days ..




the rest of the world, the one outside the inner jungle - is a room painted white,
it’s flowers that are suddenly brittle bones, in what feels like the blink of an eye.
it’s countless teacups in skewbald stacks and a few treasured things; awaiting a home.
quite restful it is, that, - having, again, stripped life of its decorations
and, as it turns out, not so necessary necessities. 

the more the impressions. the more life itself holds.
it holds so much now, both the speed you can choose to dance around in, in a big city
and also all the feelings, small awakenings & great insights that love brings.
the love awake, - the one that has all its windows & doors open.
a treasure in my hand; also open. gratitude a chapter all to itself.




and so they proved to be unexpectedly right, those who read tarot cards or palms,
both the 'white witch' m met as a teenager,
- and the woman my mother asked about her daughters, many, many years ago.

whatever you believe in, or not, - it is a dizzying thought that,
that it was meant to be. that things are meant to be.
that love has been there all the time, all along somehow.
that all those little signs along the way; so easy to explain away, or even just explain,
give them make-sense as they may feel like make believe,
- that they instead turn out to be just that, that was just a spark of hope,
encapsulated deep inside somewhere,
wherever it is - in the heart? the soul? within the spine?
- that there is someone out there, made for you as an entire being.

turns out to be that life itself is wise, taking us on the journey we need before finding home.
that there even is a home. that the love exist, that suddenly explains everything
the only time you don’t have a single question.



until we meet again,
with love,

h










ETERNAL SUMMER

$
0
0










jag tänker att jag lite låtsas som att det inte alls vore vinter.
jag må ha snökropp men de där vårfåglarna fladdrar vilt i hjärtat
och fötterna är nedkörda i ständig, imaginär, varm sand.
min garderob leker samma lek och där hänger skira underkläder med snäckor,
klänningar gasvävslika som midsommarnatts-spöken och gles-stickade tröjor i brända toner
som ständigt glider av sina bronserade galgar i väntan på axlar av samma ton.
datorn tuggar troget på, - sänder överhettad alla tunga filer; klara fotografier för fira s/s '15.
jag maler kardemumma och överanvänder pressokannan, dricker så mycket kaffe
att jag måste ta mig för pannan till slut. knäckebröd & kaffe. om och om igen.
tänker att jag måste ta mig till matavdelningen på ikea. köpa kalles kaviar.
och så ler jag. lite som en galning, alldeles för mig själv.
så tacksam känner jag mig bara just nu, över livet. det liksom svämmar över.









två minuter efter att den sista bilden här var tagen,
tuggade en av hundarna upp bh'n och så var det med det.
där står en viking med snökropp, i en som om ständigt brunbränd,
vilt diskuterande familj av spartans.
och ler. 


kärlek,

h



shoot | fira look book s/s15 marrakech intense 
wardrobe | all fira s/s15 except hats (private)
model | lina lindholm (my little muse, more beautiful than ever) 
mua & hair | magic mini jossi madsen | make up from dior (amazing is the word!)
flatlay | hat, beautiful gypsy card & crystal stone from sahara was all bought in marrakech |
zanzibar card from favourite underwearables | hand creme bal d'afrique by byredo
thank you | my girls, - you rock and i couldn’t do any of this without you.

© hannah lemholt photography 



//





i think i’m pretending a little bit that it's not winter at all.
i may have a snow-body but those spring birds flutter wildly in my heart
and my feet are constantly run down into imaginary, warm sand.
my closet is playing that same game and on the rail hangs sheer lingerie with shells,
dresses gauzy as midsummer night ghosts & loose knit sweaters in burnt tones;
constantly slipping off their bronzed hangers awaiting shoulders of the same tone.
the computer ploughs on, faithfully, - overheated sending all those heavy files;
folder after folder of photographs for the brand fira's summer look book.
i grind cardamom pods and overuse the french press; drink so much coffee
i have to squeeze my forehead. crisp bread & coffee, over & over,
thinking that i have to get to the ikea food department, - buy swedish 'kalles caviar'.
and i smile. a bit like a mad person, continually & all to myself.
that’s just how grateful i feel about life right now, so much so that it kind of bubble over.


two minutes after the photo seen last here, was taken,
one of the dogs chewed that bra up and that’s that.
there stands this viking in a snow-body, in an as if constantly tanned,
wildly discussing family of spartans.
and smiles.

x,

h






LIGHT SHOW

$
0
0










vaknar med fladdrigt hjärta efter en helg av tallriks-kastande och blomregns-dansande. 
kanske blev det väl mycket vin, ända in i söndagsnatten yrade vi till det.
men som jag skrattat och som jag dansat. och äntligen har jag lärt mig hur man
egentligen ska kasta de där tallrikarna. upp & ner och upp i luften.
två hela och höga travar vita tallrikar gick åt, men nu sitter det i handleden.
allt får gå i desto mjukare tempo i dag. och jag tänker att jag nog ska göra något
jag i stort sett aldrig gör. sluta arbeta tidigt, alldeles strax, göra en stor kopp kardemumma kaffe,
- & sträcka ut mig på en soffa, eller kanske i sängen och bläddra i alla de senast inköpta
fina tidningarna. elle decoration country gör mig glad och stolt, där finns jag med på en sida, 
bland allt obeskrivligt vackert och tryckt på det bästa av papper. 
och apropå elle decoration..











ett jobb en del av Er säkert redan sett, kanske just i någon av elle decoration's publikationer.
fast i gömmorna här finns ju en del bilder som inte visats.
tidig vår 2013 fotade vi detta, i jenny hjalmarson boldsen's underbara hus på råå,
sedan dess har hennes hem bytt skepnad en del och finns att njuta av på instagram.
och så har hon öppnat butik igen. härligt för Er som finns i de krokarna, 
för hon är en fena på det där, fru stilista. nu det där kaffet. och njutandet.


med kärlek, till Er,


h




image n°1 | pyjama is actually a romper, most amazing one at that - from free people
shoot | interior piece for various magazines | stylist / home owner : jenny hjalmarson boldsen
details | some stuff, like that stunning crystal lamp from danish brand design by us,
nagel candleholder modules along with fashion can now be found
in jenny's shop studio stilista | enjoy glimpses of it here 
glad to also be a part of all this beauty with some of my prints that jenny owns;
© hannah lemholt photography




//




i wake up with a fluttery heart after a weekend of smashing plates & dancing in petal rain.
perhaps we had a bit too much wine, all the way into sunday night we swirled around.
but how i’ve laughed and how i’ve danced. and finally, i’ve learned how to
really smash those plates. held upside down and flung up in the air.
two tall stacks of white plates were used up, but now i’ve got it nailed.
everything has a softer pace today. and i think i’ll do something i hardly ever do.
stop work early, any moment, make a great cup of cardamom coffee, stretch out on a sofa, 
or maybe in bed and really enjoy all the beautiful magazines i’ve bought lately.
elle decoration country makes me happy and proud, as my work is there, among the pages,
alongside all that indescribable beauty and printed on the best of paper.
and speaking of elle decoration, these photos are from a piece that some of you
may have already seen, perhaps just there; in one of elle decoration's editions.
i have some photos never published in my stash though.
in the early spring of 2013 we photographed this, jenny hjalmarson boldsen's gorgeous home,
which has, since then, changed form a bit and is to be found on her instagram.
and she has opened a shop again too. completely wonderful for you in
that neck of the woods cause she’s a master of her craft, miss stilista..
now for that coffee. and that enjoyment.

with love,


h







TRAVELLING SONG

$
0
0









ibland måste det dröjas med att dela mina resor med Er, 
som fantastiska skottland i slutet av förra året,
för att de bilder som tas är del av projekt som komma skall.
det här nya året börjar redan fyllas på med datum & destinationer.
några av dem finns sedan innan i hjärtat och ett är alldeles nytt och okänt för mig.
det är pirrigt och fint det där, att få se så många vackra och spännande platser
i bara farten av det man älskar, - & arbetar med. 

senast var marrakech, som jag gärna vill dela med mig lite mer av,
åtminstone i bilder, för nu väntar om bara en liten stund en annan slags resa. 
en av det kortare slaget, men också det allra bästa.
strax hämtar m och vi ska köra till brighton och stanna över helgen.
känna på den plats där vi funderar på att bo. bara vara.
och jag är inte alls sådär organiserad som mina 'flatlays' ljuger om,
det där är mer en lust i bilder. så jag har inte packat än.
har inte ens kommit ur pyjamasen. men längtar, det gör jag redan. 










kvar dröjer sig lite själ hos en modeskapare jag nu vet lite mer om.
och den underbara känslan i jardin majorelle där i marrakech där hans aska vilar,
- nog det verk av konstnären jacques majorelle jag tycker allra bäst om,
den trädgård han började skapa runt sitt hem & studio på 30-talet
och som senare räddades & ägdes av yves saint laurent & pierre bergé.

kvar dröjer sig orden saint laurent's partner bergé
sa vid begravnings-ceremonin just där i rosenträdgården;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


det bär så mycket kärlek,

h



flatlays |all fira s/s 15 except hats, shoes & sunnies (private)
cards from favourite underwearables | golden pineapple from le kiosk
ambra nera room essence from ortigia | golden temporary tats from flash tattoos
shoot | fira s/s15 look book marrakech intense
wardrobe | all fira s/s15
model | lina lindholm mua & hair jossi madsen
location | jardin majorelle & rue yves saint laurent, marrakech
thank you | fira - for getting us to morocco
© hannah lemholt photography





//


sometimes it has to be delayed; me sharing my travels with you,
as with amazing scotland late last year,
since the photographs are to be part of projects to come.
this new year is already filling up with travel dates & destinations.
some of them are ones close to the heart and one is an unfamiliar for me.
it's a tingly treat that, - to get to see so many beautiful and exciting places
in the fly of doing what you love, - & do for a living.

last up was marrakech, that i want to share a little more of, at least in pictures,
cause now, any minute, awaits a different kind of trip.
one of the shorter sort, but also of the very best kind. m's picking me up
and we're going road trippin to brighton & staying the weekend.
for me to get a feel of the place where we may be looking to live. and for us to just be.
and i'm not nearly as organised as my 'flatlays' flat out lie about,
they’re more of a figurative delight for me, packing for real i haven’t even done yet.
i’m not even out of my pyjama. but longing for this trip, - i’m there already.

lingering is the soul of a fashion icon i now know a bit more about,
and the stunning feeling of jardin majorelle in marrakech where his ashes rest,
- probably the work of painter jacques majorelle i like best;
the garden he began to create around his home and studio in the 30's
and who was later saved & owned by yves saint laurent and pierre bergé.

lingering are the words saint laurent's partner bergé
said at the funeral ceremony right there in garden;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


it carries so much love,


h








SOME SAY LOVE

$
0
0





 



because my dearest friend always sing it to me, in her husky magic voice 



sent fredag eftermiddag körde vi mot brighton och hove.
det var liksom dags att känna på den där platsen som vi lutar oss över
i lägenhetsannonser, lysande emot oss på i-pad'en om kvällarna.
det var redan mörkt när vi kom fram och havet kunde bara anas;
som ett dovt ljud, som en vag doft, som ett eget väsen.
som känslan av att ett möte med någon efterlängtad är nära.
jag blir alldeles svag i knäna, skrattade jag förundrat.
och precis så var det. medan vi svängde runt bilen där på
brunswick square blev jag knäsvag och det kändes i hela mig
att det här, - det här betyder någonting.










och det gjorde det. på flera vis. 
när kvällen föll fann jag att det enorma fönstret i vårt hotellrum
gick att dra upp, - & kliva genom och ut på balkongen, sådär som på film. 
så det gjorde jag. och m efter. där stod vi och gungade i famnen på varandra
och tittade mot havet i mörkret och tystnaden. 
tills m började prata. tills jag blev knäsvag alldeles om igen.
när han gick ner på just, - knä. 
tills jag sa ja.









och så kom det sig att jag nu bär en ring där på fingret.

och så kom det sig att jag plötsligt förstår vad allt det där faktiskt handlar om.
och så kom det sig att vi känner oss som om magnetiskt dragna till
den där platsen, - & nog måste ta och flytta dit. 
och så kom det sig att jag är ungefär konstant knäsvag
sedan förra fredagen.

’somliga säger att kärleken, den är en blomma,
- och du, dess enda frö.
att den är hjärtat så rädd att krossas, att det aldrig lär sig att dansa.
att den är drömmen så rädd att vakna, att den aldrig tar en enda chans.
somliga säger att kärleken, den är den som är så rädd att dö, 
- att den aldrig lär sig att leva.’ *


jag säger att kärleken finns.
att den funnits där hela tiden. 
och att det är allt du behöver veta.


h









//


late on friday afternoon we drove to brighton and hove.

it was sort of time to get a feel for that place that we’re leaning in over
in the shape of flat ads, gleaming against us from the i pad at night.
it was already dark when we arrived and the sea could only be sensed;
as a dull sound, as a vague scent, as an entity on its own.
as the feeling of that the meeting with someone longed-for is near.
my knees just got weak! i laughed in amazement.
and that’s just how it was. as we turned the car around brunswick square,
i was weak in the knees and completely filled up with the feeling that 
this, - this means something.

and it did mean something. in more ways than one.

when the evening fell, i found that the huge window in our hotel room could be
pulled up, - stepped through, - & out on the balcony from, like in the movies.
and so i did. m too. and there we stood, swaying in each others arms,
looking towards the sea in darkness and silence.
until m started talking.
until i became weak in the knees all over again.
until he got down on just that, - one knee.
until i said yes.

and that’s how it came about that i’m now wearing a ring on that finger.

and that’s how it came about that i suddenly understand what all of that is all about.
and that’s how it came about that we feel as if magnetically drawn to
that place, - & probably have to get moving there. 
and that’s how it came about that i'm just
about constantly weak in the knees since last friday.

’some say love, it is a flower,
- & you, its only seed.
it’s the heart afraid of breaking, that never learns to dance.
it’s the dream afraid of waking, that never takes a chance.
it’s the one afraid of dying, that never learns to live.’ *

i say love, it exists.
that it’s been there all along.
and that that’s all you need to know.


h






* ’the rose’ lyrics - bette midler
  






WALK UNAFRAID

$
0
0







jag har haft svårt att hitta orden. inte bara för att få dem att passa här,
utan att få dem att få plats i mig.
vill sortera tankarna som allt annat, göra som en mood board,
där allt har sin plats och de mörka färgerna blir vackra till silverkanterna.
man kan ju bli så oerhört trött på att vara liksom på insidan av sig själv hela tiden.

utöver kärleken, som är ren och spirar, tycktes det mesta mig plötsligt ha förmultnat. 

hårddiskar med år av fotografier klappade ihop, gick visserligen att rädda,
men det var liksom bara grej på grej som brakade samman
eller gick sönder och det var svårt att göra annat än att försöka lappa ihop
och försöka reda i röran. så fick jag plötsligt känslan som kan dyka upp ibland, 
- att allt det här kanske försökte säga mig något.








det kan kännas hur jobbigt som helst att förflytta sig när det är tungt,
att resa sig igen då, att resai alla fall för mig.
men så tror jag ju att livet är vist, att det ger Dig det Du behöver.
så resa var jag tvungen till plötsligt, för en fotografering.
och det kan säkert tyckas vara det allra enklaste i världen,
att få resa till paris, eller bali, eller marrakech. lyxigt därtill.
och det är det allra oftast, mest av allt själsligt, - & speciellt i backspegeln.
men är man tunnhudad är det inte alltid självklart eller enkelt.
 det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.

av en tillfällighet hittade jag en vacker dovt grålila skrivbok
när jag skulle köpa kaffe och frukt till resan.
på tåget plockade jag upp den och bröt den öppen,
sådär som man måste med nya böcker med oskrivna sidor.
och det fanns en så vacker igenkänning i det där,
jag fyllde den ena skrivboken efter den andra med överdrivet snirklig text,
så snart jag lärt mig skriva som barn och fullkomligt spillde sedan 
tonåringens överdimensionerade känslor ut över sidorna,
så att det rann över kanterna på de där tygklädda, asiatiska dagböckerna
med drakar, - & rött sidenband för att hitta vägen.









bara några få timmar av inre & yttre resande senare var jag
sammanförd med de finaste av tjejer i paris, och våren hade hunnit före.
så blev det dagar av möten och samtal, av fotograferande, av tårar och skratt,
- & jag tror att vi tog igen samtliga tre år vi arbetat ihop, där pauser existerat endast i
form av möjligtvis en stående kaffe och en näve nötter, under dagarna i paris.
vi åt luncher & middagar med michelin stjärna i kanten. vi bodde på slott.
vi sågs åter, uppklädda, efter vars ett långdraget skumbad i drömbadkar,
varav mitt så stort att jag höll på att drunkna vid inte mindre än två tillfällen.

men paris är en alldeles egen historia.
den kommer jag tillbaka till när bilderna är klara.
i dag ville jag mest dela med mig av den där känslan jag fick medan tåget
dundrade fram mellan london och paris. den där känslan som finns in mellan de ord
jag tillslut skrev ner, med överdrivet snirklig text, i den nya skrivboken.
det där att saker måste få gå sönder, måste få förmultna,
- så att det nya kan växa på riktigt. om det ska gå att urskilja ljuset.
det där att rädda, osäkra; det är vi alla ibland.
att det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.
för mig är det det som är att vandra orädd.









kärlek,


h





self portrait | wolf clan shaggy cardi by spell & the gypsy collective
flat lay | print from the LW photo art calendar '15 by sara & me |
paris card & weekend in paris mini city guide by favourite underwearables |
current obsession is hand creams and mostly now the byredo bal d'afrique one | etc
street | beautiful door and details from the streets of beautiful paris
model | lina dances among the bess nielsen installation of dresses in the atrium of merci
wearing arnhem kimono, fleetwood tee dress & wild ones bells from spell - all from kiss johanna

room | my heavenly bed at chateau de courcelles | thank you for knowing exactly what we needed..
mua & hair | paris / on lina : magic mini jossi madsen
music | R.E.M.’s classic walk unafraid cover by first aid kit 
© hannah lemholt photography





±



i've had a hard time finding the words.

not only to make them fit here, but to get them to fit in me.
been wanting to sort the thoughts, like everything else; make a mood board,
where everything has its place and where the dark is beautiful against silver edges.
one can feel so incredibly tired at times, of being like on the inside of oneself all the time.

other than our love, which is pure and spiring,

it seemed to me suddenly that most else had mouldered.
hard drives with years of photographs collapsed,
and however much they turned out to be retrievable in the end,

it was like thing after thing kept giving out, breaking down.
and it was hard to do much else than trying to patch up, sort out & unravel.
suddenly i got that feeling that may surface occasionally,
- that maybe all of this is trying to tell me something.


-


it can feel so hard to even move when it is heavy like that,
to get up, go out. to go. at least for me.
but i also think that life is wise, that it gives you what you need.
so to go, to travel, i suddenly had to. for a shoot.
and i’m sure it can seem like the easiest thing in the world,
getting to travel to paris, to bali, or to marrakech. a luxury too.
and it is most of the time, most of all mentally & spiritually
- and especially seen in the rearview mirror.
but if you have thin skin it’s not always obvious or easy.

it's that - i’ll do it anyway - that it’s all about.

by chance, i found a pretty, matte notebook in dusted purple

when i was buying coffee and fruit for the trip.
on the train, i picked that book up and forced it open, as you have to
when it comes to those untouched books with unwritten pages.
and there was such a beautiful recognition in that,
as i would fill one book after the other with exaggerated squiggly text,
as soon as i learned to write as a child and then completely pour the 
teen's over-dimensioned feelings out over the pages,
so that it flowed over the edges of those fabric-covered asian diaries
with dragons, - & red satin ribbon leading the way.


-


only a couple of hours of internal & external traveling later i was reunited
with two of the loveliest girls in paris, and spring had arrived just prior.
it turned into days of encounters & conversations, of photography, of tears & laughter,
- & i think we might have made up for three years of working together; 
where breaks consist only of possibly a coffee on the go and a handful of nuts,
during the days in paris, having lunches & dinners in dishes with michelin star trimming.
we stayed at a castle. we met up in the corridors, dressed up,
after each having everlasting bubble baths in bathtubs of dreams,
of which mine so large i almost drowned in, on no less than two occasions.

but paris is a story all of its own.
i’ll come back to it when the photos are finished.
today i wanted mostly to share with you, that feeling i got as the train thundered
between london and paris. that feeling that is now in between the words i
finally wrote down, with exaggerated squiggly text, into the new notebook.
the fact that things need to be broken, need to moulder,
- for the new to grow just right. for it to be possible to distinguish the light.
it is that thing, that afraid, uncertain; is something we all are at times.
but it's that - i’ll do it anyway - that everything is about.
to me that’s what it is to walk unafraid.


with love,


h




  



LA BELLE HEIR | VOL.1 A HERITAGE

$
0
0








mitt i den kallaste av vintrar, fick jag ord sända till mig från en vacker en.
ord som ekade för oss båda, om vad vi valt, oberoende av varandra;
om hur vi valt att leva och vart det sedan tagit oss.
jag vill låta de där orden gå i arv till Er, mitt i längtan efter en ny vår,
tillsammans med en del av fotografierna från frankrike och den look book
vi satte samman för kyss johanna, - la Belle Heir.
den Vackra Arvingen..

-

in the midst of the coldest of winters, i was sent words by a beautiful one.
words that echoed of what we had chosen, independently from each other;
how we had chosen to live and where it had subsequently taken us.
i want you to inherit those words now, in longing for a new spring,
- & along with some of the photographs from the days in france
and the look book we put together for kiss johanna - la Belle Heir.
the Beautiful Heir..









"You ruin your life by choosing the wrong person.
What is it with our need to fast-track relationships?
Why are we so enamored with the idea of first becoming
somebody’s rather than somebodies?
Trust me when I say that a love bred out of convenience,
a love that blossoms from the need to sleep beside someone,
a love that caters to our need for attention rather than passion,
is a love that will not inspire you at 6am when you roll over and embrace it.
Strive to discover foundational love,
the kind of relationship that motivates you to be a better man or woman,
the kind of intimacy that is rare rather than right there.
’But I don’t want to be alone’, we often exclaim. 


(...)







Be alone.
Eat alone, take yourself on dates, sleep alone.
In the midst of this you will learn about yourself.
You will grow, you will figure out what inspires you,
you will curate your own dreams, your own beliefs, your own stunning clarity,
and when you do meet the person who makes your cells dance,
you will be sure of it, because you are sure of yourself.

Wait for it. 
Please, I urge you to wait for it, to fight for it,
to make an effort for it if you have already found it,
because it is the most beautiful thing your heart will experience."










och med det;
tack för all den kärlek Ni visar mig här.


-

and with that;
thank you for all the love You show me, here.



x,


h




shoot | look book la Belle Heir for kiss johanna
team | model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
location | chateau de courcelles | thank you..!
wardrobe | caught up in the magic kimono by girl on a vine
and circle y necklace by dogeared all from kiss johanna

words | from how to ruin your life (without even noticing that you are)
written by bianca sparacino - read the rest here

© hannah lemholt photography












LOST IN THE LIGHT

$
0
0









vi flyger till sverige i en enda röra av tidsoptimism & varmvattenkranar som plötsligt
fått eget liv och inte alls vill låta sig stängas av efter morgonens skumbad.
det är som att även detta stämmer. detta är också som en röd tråd genom mitt liv,
m's liv, nu vårt liv. dessa små blinkningar av kaos. (kanske ska vi inte bli alltför bekväma.)
och så oss, - kramandes, eller skrattandes, i dess öga, i vårt alldeles egna lugn.
hans ha! ten minutes to spare! cup of tea, my darling?

mama & papa möter upp med långa kramar som sakta tömmer oss på längtan,

kvällsmat & levande ljus. och så trängs vi återigen i den smala sängen på vinden,
på det 
allra finaste av sätt; staplade tekoppar & flackande lågor som samsas på det
gamla 
rullbordet från min studio. och en saknad katt spinnandes oss till sömns.











några påskdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat och dricker vin. fotograferar några av de tryck som ska
in i min kommande, egna lilla print shop. det finns vår i luften. och  fjärilar.
m försöker, envist och försiktigt, ta dem en & en och allihopa i kupade händer.
släppa ut dem i trädgården. jag tror att de trivs ganska bra bland fjädrar
i grönskande ris, musik & sällsamt vackert ljus. vill vara med och fira.
vi lämnar dem bara för att åka tillbaka till kafferosteriet på österlen,
där ljuset är alldeles magiskt och allt är när-odlat & nästgårds-bakat.
bella smälter mitt hjärta som ost, där hon sitter vid bordet,
nästan precis två år senare,  i vad som tycks som evig väntan
på några av de godaste stenugnsbakade pizzorna vi någonsin ätit.
tiden suddas ut. tiden blir allt tyngre, - ett allt viktigare väsen i sig.
tiden. vi slåss lite, hon och jag.
om tillräckligt av henne för allt älskande som ska
hinnas med under min livstid.








vi flyger tillbaka till london i en enda röra av tidsoptimism & en lång lista
med måsten som inte hanns med. men det är som att även detta stämmer.
detta är också som en röd tråd genom mitt liv, m's liv, nu vårt liv.
dessa små blinkningar av kaos. (kanske ska vi inte bli alltför bekväma.)
och så oss, - kramandes, eller skrattandes, i dess öga,
i vårt alldeles egna lugn. 
hans ha! ten minutes to spare! cup of coffee, my darling?

och lite sådär är det. m gör te och jag gör kaffe.
vi tar med oss london till sverige och sverige tillbaka till london.
och det är tur att han är på riktigt som min andra hälft,
annars vet jag inte hur det skulle gå med att sakna en familj så,
att redan innan planet lyfter för att ta oss hem,
har den där längtan börjat fylla kroppen igen, den som
vi varje gång sedan måste kramas länge för att tömma oss på.
tiden kommer aldrig, aldrig att räcka till
för allt älskande som ska hinnas med.



med kärlek,


h






shoot | personal & some for my upcoming little print shop
team | babysister e shoots me and i edit - an eternal thank you
wardrobe | favorite caught up in the magic kimono by girl on a vine - kiss johanna
music | lost in the light by bahamas
thank you for the butterflies
© hannah lemholt photography


//





we fly to sweden in a mess of time optimism & hot water taps that suddenly
takes on a life of their own and refuses to turn off after the morning's bubble bath.
it's like this too is just right. this too is like that red thread
through my life, through m's life, - & now through our life.
these little flashes of chaos. (perhaps we shouldn't get too comfortable.)
and then there’s us - hugging, or laughing,
in the eye of the storm, in that calm of our own.
his ha! ten minutes to spare! cup of tea, my darling?

mama & papa meet up with long hugs that slowly empties us all of the longing,
supper & candlelight. and there we are againhuddled in the narrow bed
up in the attic,
in the most beautiful of ways; stacks of tea cups
and flickering flames, 
crowding on the old trolley table from my studio.
and a cat that’s been so missed, purring us to sleep.


we get to spend some easter days together that way.
we cook and drink wine. photograph some of the prints that are
to be part of my soon to come small printshop.
there is spring in the air. and butterflies.
m tries, stubbornly and carefully, to take them all, one by one,
in cupped hands, - to place them in the garden.
i think they’re quite content among bouquets of feathers on budding twigs, 
flowing music, - & that wondrously beautiful light.
wanting perhaps to participate in the celebrations.
we leave them only to go back to ’the coffee roast’where the light
is magical and everything served is locally cultivated & home grown. 
bella melts my heart like cheese, sitting at the table, almost exactly the same,
but two years on, in what seems like a forever waiting,
for some of the most delicious stone oven baked pizzas we've ever had.
time is erased. time becomes heavier, - an increasingly important entity in itself.

time. we fight a bit, me and her.
over enough of her for all the loving that 
needs to be contained in my lifetime.


we fly back to london in a mess of time optimism and a long list of
must do’s that were never done. but it's like even that is just right too.
that too is like that red thread through my life, through m's life, - & now through our life.
these little flashes of chaos. (perhaps we shouldn't get too comfortable.)
and then there’s us - hugging, or laughing,
in the eye of the storm, in that calm of our own.
his ha! ten minutes to spare! cup of coffee, my darling?

and that sums some of it up. m makes tea and i make coffee.
we bring some london to sweden and some sweden back to london.
and it is such a bliss that he truly is my other half,
otherwise i’m not sure how i’d cope with all that longing of my family.
that missing that, even before the plane takes off to take us home,
has begun to fill the body up again,
- the one that we, each time have to hug long enough to empty ourselves of.
time will never, ever be entity enough for all the loving that
needs to be contained in my lifetime.


x,

h








STOCKHOLM STORIES

$
0
0









m vänder sig om en sista gång, låser blicken i min, innan folkmassan sväljer honom.
jag försöker tänka nya tankar, eller tankar i nya banor,
- att det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.
att så länge det gör det, så är också längtan lika stor och kärleken bara växer.
men där står jag i den stora, kantiga avgångshallen och känner mig
rätt så liten & väldigt tunnhudad. igen.
jag sväljer och snurrar på väskan och de där tankarna i nya banor 
vill bara inte slå rot, de trasslar in sig och är alldeles röriga.
synen är dimmig av tårar och jag ler matt mot kvinnan bakom disken,
när jag föser över passet och lyfter tunga väskan upp på bandet.




samtidigt som jag känner allt det där, har jag också förnimmelsen av
att någon tar mig i handen, säger nu åker vi hitåt, allt blir ju bra, Du vet.
det är kanske papa som viskar, när jag köper en kaffe strax efter, 
för den enda låt som inte är skrapig och ohörbar där på flygplats-cafét
är dylan's don’t think twice, it’s all right.
och vart än dylan finns, finns papa. mellan gitarren, munspelet,
- & den så familjära rösten från en hel barndom,
är det som ett viskat snart ses vioch jag ler så långt in
att det når hela vägen fram till de där tankarna i nya banor.









och så landar jag också mjukt, in emellan fälten,
till en fisksoppa som är så overkligt god att det nästan är tramsigt.
jag ser minst en michelin stjärna imaginärt glimma där i papa's domäner;
det lilla, heta köket med mörk äggoljetempera på väggarna,
marockanskt golv med blekta blåbärsfläckar & otaliga kryddburkar.
jag sover i det varma vindsrummet med känslan av andra sommarnätter
för alltid kvar instoppade emellan vecken av lin & bomull.

lillasyster hämtar i morgontaxi och vi hoppar på ett tåg.
hos henne har en liten, lockig, stått i sin värld, - alldeles färdig,
med resväskan i miniformat packad i hemlighet,
väntat alldeles vid dörren i bara trosor & gummistövlar,
för allt i världen velat åka med. jag tänker att
det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.

men vi får också flera efterlängtade timmar tillsammans,
medan stockholmståget dundrar oss systrar upp
genom ett sverige i sin allra finaste sommarklänning.
och väl framme tar de emot, med öppna armar & drinkar på balkongen.
arbete stundar, i den mest välkomnande & vackra våning jag vet,
där vi har vars ett rum som väntar oss under takåsarna.








och så jobbar vi.
vi fotograferar & fotograferar & fotograferar, för projekt framåt.
lillasyster klämmer in en testund förevigad.
det är jag henne så tacksam. av allt den där gammaldags 
filmstjärne-vackra vännen och jag upplevt & gjort tillsammans,
finns det så förhållandevis lite fångat av oss båda,
då jag ju alltid annars är bakom kameran.
nu är det lillasyster som kisar bakom linsen, både sin egen & min;
så att jag ska få ha lite förevigat i den egna magiska boxen
med mig hem också.

jag förvånas & är sprängande stolt över hur hon,
på bara några månader, fullkomligt rusat iväg i sitt kunnande
och i sitt bildspråk. jag förvånas att jag lyckas balansera en tekopp
uppe på den höga svarta hatten som bara den gärna vill halka på sne’.
jag som allt som oftast 
spiller bara jag ska bära med mig
en kopp i handen mellan kök och studio.
jag förvånas inte längre alls, över hur enkelt, hur roligt, hur givande,
- & hur fantastiskt allt är, när vi är tillsammans.









det är svårt att lämna, även på andra hållet.
jag tar en sista cykeltur mellan fälten, sprider benen rakt ut i luften.
sedan tar en taxi mig en bit, flyget resten och jag landar,
djupt försjunken i en bok, tillbaka i england.
jag får syn på m, som låser blicken i min, lösgör sig ur folkmassan.
jag har än en gång nya tankar, i nya banor. han också.
men allt som är, är hur längtan får sjunka undan och jag in i hans famn.
och där står vi i den stora, kantiga avgångshallen och känner oss
hela igen & ganska tunnhudade. i det nakna av att ta emot blommor,
att le från öra till öra helt oförställt,
- & att kyssas i en vänthall full av främlingar som tittar.

jag tänker att det nog alltid kommer göra ont när vi måste skiljas åt.
jag har en slinga musik inuti, en gitarr och en röst familjär
som sjunger don’t think twice, it’s all right.

det sägs att dylan sa om den låten att
"en hel del människor gör den till någon slags kärlekssång..
långsam och lättsam. men den är inte en kärlekssång.
den är ett uttalande om att kanske kan du säga något till Dig själv,
något som får Dig själv 
att må bättre.
det är som om Du pratar med Dig själv."

och jag har alltid, - & kommer nog alltid, behöva prata med mig själv.
i dag är jag mycket bättre på det. jag är mjukare mot mig själv.
har kommit mig själv så pass nära, varit så ärlig,
att det mjuka nu är det mest sanna sättet.
och det är ju en slags kärlekssång i sig.
kanske en av de allra vackraste som finns.


h




image n°1 | emma shoots me (and i edit) saying hi to the morning
image n°2, 3, 4, 5, 6 & 8 | fine art prints from my upcoming little print shop
shot in the beautiful home of sara & patrik | thank you my friend for
always having believed in me, - buying one of my very first prints
all those years ago, at my very first exhibit
image n°7 | emma shoots sara & me and i edit |
find more from her own camera over at sweet safarienne |
thank you beloved baby sister for coming along,
for being you, - & for eternalising us together
image n°9 | hats awaiting the next adventure
music | bob dylan : don’t think twice it’s all right

© hannah lemholt photography



//



m turns around one last time, locking his eyes in mine,
before the crowd swallows him.
i try to think new thoughts, or thoughts in new ways.
- that it's probably always going to hurt when we must part.
that as long as it does, the longing is as big and the love just keeps growing.
but there i stand, in the large, angular departure hall and feel
quite small and very thin skinned. again.
i swallow hard and spin the bag and those thoughts in their new ways
just won’t strike roots, they entangle and are kind of a mess. 
my vision is blurred with tears and i smile feebly at the woman behind the counter,
as i shove my passport over and lift the heavy bag onto the conveyor belt.

as i feel all of that, i also have the sensation as if someone
takes me by the hand, saying
now we’re going this way, everything’ll be alright, you know.
perhaps it’s papa that whispers to me, as i buy a big café au lait after,
because the only song that’s not crackly and inaudible, at the airport-café

is dylan's don’t think twice, it's all right.
and wherever dylan is, there’s papa. in between the guitar,
the harmonica, - & the so familiar voice of an entire childhood
it’s like a whispered soon we’ll meet and i smile so far in that
it reaches all the way to those thoughts entangled.




and so i also land softly, in between the fields,
in time for a fish soup that is so good it's almost silly.
i see at least one imaginary michelin star gleaming from papa's domains;
the small, hot kitchen with dark egg oil tempera walls,
moroccan floor with faded blueberry stains & countless spice jars.
i sleep in the burning attic room with the feeling of other summer nights
forever remaining tucked between folds of linen & cotton.

baby sister e picks me up in a morning taxi and we jump on a train.
at hers a little, curly one, had been standing, in her world, - all ready
in the hallway, with her miniature suitcase packed in secret,
waiting right at the door, wearing nothing but knickers and rain boots,
wanting nothing but to come along. i think that
it’s probably always going to hurt when we must part.

but now we also get several long-awaited hours together,
as the stockholm-bound train thunders us sisters
up tru a sweden in her most stunning summer dress.
and there we are received with open arms & cocktails on the balcony.
work is approaching, in the most welcoming and beautiful flat i know,
where we have a room each, awaiting us under the roof ridges.




and then we work.
we shoot & shoot & shoot, for coming projects.
baby sister e beautifully sandwiches in a tea-time immortalised.
i am so grateful to her for that. of all the amazing things & times,
that old-fashioned movie star beautiful friend and me
have experienced, - & had together, there are so

relatively few moments captured with the both of us,
as i’m always the one behind the camera.
now it’s a baby sister who peers behind the lens, both hers & mine;
so that i'll get to have some perpetuated seconds of my own,
in my magic box to take home too.

i am surprised and bursting proud of how she,
in just a few months, has completely dashed forward in knowledge
and in her own imagery & figurative language.
i am surprised that i manage to balance a teacup
up on the high black top hat, already in itself eager to slip askew.
me, the one that spills tea all the time, having to only carry it with me
cup in hand, between the kitchen and studio.
i am not surprised at all anymore, at how easy, how much fun,
how rewarding, - & how wonderful everything is,
when we are all together like this.




it is hard to leave, in the other direction too.
i take one last bike ride through the fields,
spreading my legs straight out in the air.
then a taxi takes me part of the way, a plane the rest,
and deeply immersed in a book, i land back home in england.
i spot m, locking his eyes in mine, disembodying himself from the crowd.
i have, once again, new thoughts, in new ways. he has too.
but all that is now, is how longing can subside and i settle into his arms.
and there we stand, in the large, angular arrival hall and feel
whole again and quite thin skinned. in the nakedness of receiving flowers,
smiling from ear to ear unblinkingly,
- & kissing in a waiting room full of strangers looking.

i think that it's probably always going to hurt when we must part.
i have a strand of music inside. a guitar and a voice so familiar
that sing don’t think twice, it's all right.

it is said that dylan’s said of that track that
"a lot of people make it sort of a love song.. 
slow and easygoing. but it’s not a love song.
it’s a statement that maybe you can say something 
to make yourself feel better.
it’s as if talking to yourself."

and i have always, - & probably always will, have to talk to myself.
today i am so much better at it. i'm much gentler with myself.
i have come so close, even closer, to myself. have been so honest,
so that the gentle now is the most true way.
and that's a kind of love song in itself.
perhaps one of the most beautiful ones there is.


x,


h






FALL IN BLOOM

$
0
0








hela lägenheten är full av mer eller mindre vilda blombuketter 
efter en långhelg av vänner på besök från london.
jag vaknar med som ett mjukt garnnystan bakom revbenen.
skratt, middagar, diskussioner, drinkar & promenader.
badrummets stengolv är kallt mot nyvakna och nakna fötter,
och så är det förnimmelsen av, jag tror det är - en doft.
en jag inte kan sätta fingret på, - något som förändrats i luften.

i hallen står ett stort fång bränt orangea, stolta blommor & tappar frön.
jag kan inte namnet på dem, men de får mig att tänka på skolstart
och en bukett nyvässade blyertspennor som strött ord omkring sig.
så sjunker det in att det är hösten som andas runt hörnen.








det här känns som en höst i blom.
redan tidigt i somras, när vi tog de här fotografierna för fira a/w15,
hade jag förnimmelsen att hela det här året är i blom på något vis.
så fick denna look book namnet fall in bloom och jag tillfälle att
föreviga fler mer eller mindre vilda buketter än vanligt.
stadier av det blommande och det bedagade fångade blicken
efterhand sommaren gick där bredvid oss. 

det har alltid fascinerat mig, skiftningarna, som vi känner så väl
att de ligger inbäddade i kroppen som en känsla mer än något annat.
förfallet inspirerar mig också, det håller så mycket skönhet.
det lite förvridna och det inte så tillrättalagda.
när blombladen fallit bär de plötsligt en hel historia.








och bland just blomblad & läppstift vill jag berätta en
kort historia, eller så som det är med lilla musan.
för hon är liten, i alla fall utanpå. och kort.
jag känner, och det säger jag med sorg, - ingen annan
ung tjej, bara strax över tjugo, som aldrig gått på någon diet,
som har en så fullkomligt naturlig inställning till sin kropp,
till mat, till njutning av livets goda och till styrka.
jag känner ingen, inte i någonålder, som kan de
allra bästa restaurangerna i paris som sin bakficka så som hon,
- & som njuter så av att ta mig, och oss, till dem alla, när vi ses.

det ska man veta om man undrar vad som döljer sig
bakom de där revbenen, som syns för att hon sträcker på sig för
allt vad tygen håller, för att skapa mig en slingrande form.








själv har jag som ett mjukt garnnystan bakom revbenen.
ett av skratt från en hel helg, av en lägenhet fylld av buketter,
- & doften av en av de vackraste månaderna jag vet, i luften.
september, som vi ska njuta.
jag är förälskad i dig efter bara en dag.


kärlek,

h





some of the photographs for look book fall in bloomfira a/w15
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
© hannah lemholt photography




//




our whole apartment is filled with more or less wild bouquets
after a long weekend of friends visiting from london.
i wake up with as if a soft ball of yarn behind the ribs.
one of laughter, dinners, discussions, drinks and long walks.
the bathroom stone floor is cold against my newly awakened & naked feet,
and there’s a sensation of, i think it’s - a scent.
i can’t quite put my finger on it, but something has changed in the air.

in the hallway stands an armful of proud flowers in burnt orange; shedding seeds.
i don’t know their name, but they make me think of starting school and
a bouquet of newly sharpened pencils, scattering words around them.
it then sinks in that it is autumn, breathing around the corners.



this feels like an autumn in bloom to me.
already in early summer, when we shot these photographs
for swedish brand fira's a/w15 collection,
i had the sensation that this whole year feels as if in bloom somehow.
and so this look book got the name fall in bloom, - & and i the opportunity
to eternalise many more, more or less wild bouquets, than usual.
stages of the flowering and the fading caught my eyes
as summer went along, there, beside us.

it has always fascinated me, the shifts, - & that we know them so well
that they are as if embedded in our bodies, as a feeling more than anything else.
decay inspires me too, it holds so much beauty.
that which is distorted, that which is not so doctored.
when the petals have fallen, they suddenly tell a whole story.



and among petals and lipstick, i want to tell a short story,
or tell about what it’s like with the little muse.
she’s petit, at least on the outside. and short.
i know, and i say this with some sorrow, - of no other young girl,
only just over twenty, who has never been on any kind of diet,
that has such a completely natural approach to their body,
to food, to the pleasures of a good life and to strength.
i know no one, of any age, that know all the best restaurants in paris
like the back of their hand as she does,
- & who so enjoy taking me, and us, to them all when we meet.

this is something one should know if one wonders what’s hiding
behind those ribs, that’s so visible because she is
stretching out as much as she possible can, to create a
serpentine shape for me.


i have as if a soft ball of yarn behind my ribs.
one made of the laughter from an entire weekend,
an apartment filled with more or less wild bouquets,
- & the scent of one of the most beautiful months i know, in the air.
september, how we’ll enjoy ourselves.
i'm in love with you after just a single day.



h


x




ROOTS & WINGS

$
0
0










det här stockholms-porträttet av oss, får mig att tänka på diane arbus's ord
lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.
så klart finns där en hel värld av ord och tankar mellan linneveck och hud,
men mer faktiskt finns där ännu ett liv, ett som hittills inte går att se.
som göms under just linneveck och hud. under en svart hatt och bakom vila.
syns inte då, eller där. men finns sannerligen. bara inte fångad.

men så i helgen kom familjen och födelsedags-överraskade.
plötsligt sitter de bara där, på favorit caféet. och det tar någon minut
att ens sjunka in, att de är här. de mest bekanta, - på en plats de aldrig är. 
världarna kolliderar mjukt medan vi dricker afternoon tea,
stryker varandra över kinderna, gör upp middagsplaner för kvällen,
- & konstaterar att magen växt ordentligt sedan vi sågs sist. 
nu 23 veckor gamla fjärilsvingar på utväxt där inne.

och tillsammans fotograferar vi lite. lillasyster lyfter kameran och där,
ännu ett liv, med i fotografier. så mycket det nu går att fångas så på bild,
när man inte kommit till världen än, utan bara dansar med tunga,
men ofärdiga, fjärilsvingar på sin mama's insida.









dagarna går alldeles för fort så klart, men är till bredden fyllda 
av allt det som är så viktigt. att bara få vara. tillsammans.
spela kort vid vårt köksbord. äta glass i solen. gå längs havet.
beundra husen. njuta av att sitta uppflugen på höga
barstolar ostronbaren med några av de finaste jag vet nära, nära. 
höra bella's upprepade, - & nog mest för att lugna sig själv
polisen kommer att komma, honey, - de kommer och så skriker de
honey! honey! vi ska hjälpa Dig! sen plockar de ut bebbussen 
och det ä r ingen fara, honey, för bella ä r här.’

(och det är hon ju. även om det kan bli attans svårt att
vare sig springa eller plocka ut bebbussar i moster honey's
alltför stora skor..)








och det är ingen fara. även om tårarna rinner redan när jag vaknar 
måndagen och vet att de ska vinkas av igen. att vi har en frukost kvar innan.
m viskar n u är vi här. n u har vi varandra. det är det bästa av allt. 
och så är det. det är ingen fara. för bella är här. de är alla här.
och även om synen är dimmig av tårar igen sedan, när jag går längs
havet i regnet, ensam efter att ha sett deras taxi försvinna runt hörnet, 
så ler jag, så att dem jag möter i regnrockar och
under paraplyn, - ler tillbaka.

jag känner mig hemma här, slår det mig.
hemma vid ett helt annat hav. och jag tänker att jag klarar att
leva såhär på avstånd för allt det jag fått som barn,
för det de fortfarande, varenda en, ger mig.
både rötter och vingar.









 med kärlek,


h

image n°1 | baby sister e shoots us and i edit
image n°2 | same procedure here - lucky me to have a sister
with an ever developing photography eye |
shell necklace i bought on bali is available at love warriors
image n°3 | bella in aunt honey's shoes
image n°4 | e shoots us and i edit - bella's look says
all about the wonder that is a new person to be
image n°5 | bella with long exposure light ’wings’
in mama & papa's garden last summer
thank you | family - old and new for making my 37th
birthday the most beautiful i’ve ever had
and for truly giving me both roots & wings
© hannah lemholt photography




//






that first stockholm-portrait of us, makes me think of diane arbus's words
lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.
certainly there's a whole world of words and thoughts between the linen folds and skin,
but more factually there is also another life, one which so far can not be seen.
one hidden under just that; linen folds and skin. under a black hat and behind repose.
not on show there and then. but certainly there. just not captured.

but as this weekend came, so did my family, on a birthday-surprise.
suddenly they were just there, sitting at my favourite cafe.
and it takes about a minute to even sink in, that they're here.
those most familiar - in a place they never.. are.
worlds collide softly while we drink afternoon tea,
stroke each others cheeks, make dinner plans for the evening,
- & note that the bump has grown considerably since we last met.
now 23 week old butterfly wings evolving in there.

and together we shoot a little. baby sister e raises the camera and there,
another life, in photographs. as much so as one can be captured in a photograph,
when one is yet to come into the world,
but rather is just dancing with heavy, - as yet incomplete,
butterfly wings, on ones mama's inside.




as expected, the days go by way too fast, but is filled to the brim
with all of that which is so important. just to be. together.
playing cards at our kitchen table. having ice cream in the sun.
walking along the sea front. admiring the houses.
enjoying sitting perched on high barstools in the oyster bar
with some of the most beautiful people i know, near, near.
hearing bella's repeated, - & probably mostly to calm herself
‘the police will come, honey, - they will !
and they'll call out honey! honey! we'll help you!
then they pick the beybee out
and it's all right, honey, - bella is here.’




and it is all right. even if the tears flow warm even as i'm just
waking up on the monday morning, knowing they'll have
to be seen off again. knowing we have one breakfast left. m whispers
we’re all here n o w. we all have each other n o w. that's the best part.

and it is. it's all right. bella is here. they're all here.
and even if my vision is blurred by tears again, when i walk
along the sea front in heavy rain later,
alone after seeing their taxi disappear around the corner, i smile.
so much so that those i meet, in raincoats and
under umbrellas, - smile back.

i feel at home here, is the feeling that strikes me.
at home by a totally different sea. and i think that i can handle
living like this; at a distance only for all that i received as a child,
for what they still and always, every single one of them,
gives me. both roots and wings.



with love,

h








ODE TO AUTUMN

$
0
0







vi är i indiansommaren så mycket vi bara kan.
sitter halva söndagen på café stolar vippiga av kullersten,
dricker cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 
i flera omgångar, flyttar bara för att följa solens väg över himlen.
 i timmar tittar vi på främlingar som passerar, här i vår stad vid havet.
vi ler och säger att det verkligen är en regnbågens plats.
jag stryker över bulan på magen och tänker att vi kunde
inte ha valt bättre, även om vi inte visste än då,
när alla pilar pekade hitåt, att vi ska bli tre.
vi gick bara på känsla. samma känsla av hemma
som förde oss samman från första början.

det är så sanslöst vackert hur folk sitter och pratar,
i stickade tröjor och färgsprakande sjalar, men än så länge
utan tjocka jackor. hur de lyfter sina ansikten mot solen
och hur luften är sådär underbart hög. en sådan frihet däri.
det här.. det här är det bästa med hösten,
tänker jag om och om igen,
- & om vad som känns som hundratals olika saker.
för mig är nog det bästa med hösten, om jag måste välja
en sak, känslan av en ny start. som första skoldagen
och den där buketten med ny-vässade orange blyertspennor.
det är bara att börja skriva ner dess historia. bladen är
blanka där de faller i virvlar mot bilrutan när vi kör hem.







finaste kristin, vid ett helt annat hav, ställer sig höstfrågor och listar.
jag får lust att haka på, liksom bara för att det är hon.


vad kommer du äta i höst ?

just nu är jag alldeles tokig i tomatsoppa.
favoriten rör spartanen i på gasspisen; den med rostade tomater,
vitlök, balsamvinäger & basilika. bredvid blir det alltid små
surdegs-knäcke som lillasyster hade med från sverige;
med mjuk philadelphia & lite vällagrad cheddar på.


vad kommer du dricka i höst ?

massor av vatten försöker jag få i mig. och te på pepparmynta.
jag dricker inget vin alls med bulan, - även om kvällarna nu,
är de första på de här sex månaderna när suget efter ett glas rött kommit.
jag har valt att se den här tiden som en riktig detox,
hur många vänner runt bordet på restaurangen som än säger
men ett glas f å r man dricka, honey !
det känns alldeles rätt för mig att låta bli helt, både i kroppen och själen.
jag kysser m lite extra djupt, alldeles efter hans klunkar istället.
och detär dubbel lycka i rött.







vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst ?

jag har hunnit tänka många gånger redan, hur lyxigt det är just nu,
att jobba hemifrån mycket. i studion lever jag i lång kimono
och tänker ofta på alla blivande mammor i storstadsmyllrets london
som skyndar till olika kontor, eller ännu mer, står upp hela dagen, - på höga klackar.
då drar jag raggsocks-fötterna under mig i fårfällen och
säger ett extra thank you, thank you, thank you.



vad gör du om dagarna egentligen ?

jag arbetar allra mest med fotografier och några nya, fina projekt
för hösten & vintern. tankarna är ett sorl av allt det,
tillsammans med en liten röst som då och då påminner
om några månader är du mamma.
då kan jag antingen skratta till av förundrad förväntan
eller bli lätt skakig i knäna.



vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

jag hade precis lämnat det gamla soldattorpet inbäddat
mellan skånska fält, - för london och kärleken.
när jag skriver ner det nu, måste jag se efter att det ens stämmer
och det slår mig igen hur mycket som kan hända på bara ett
år i livet, när allt plötsligt bara hamnat rätt.





  


vad kommer du lyssna på ?

förundrat på hjärtljud, - ett extra vildhästbankande nära mitt eget,
söndagsjazz på en underbar club, spartanens röst som pratar med bulan
att jag blir alldeles vimmelkantig av kärlek, podcasts när jag arbetar,
- & en alldeles speciell lista klassisk musik som är ett av de
kommande projekten för den här hösten


vad läser du?

kärleksbrev och sally mann's självbiografi hold still


vad tittar du på?

tacksamt på havet, förundrat på en ultraljudsbild,
tätt tillsammans på svartvita gamla filmer,
- & granskande på pappersprover och provtryck av
fotografier för kommande lilla print shop'en









vad var det bästa med sommaren ?

det bästa den här sommaren var för mig att jag mådde bra min kropp,
efter att ha varit en av dem som undrar varför det kallas morning sickness
när det är varje vaken minut av dagen, under hela våren.
jag vet inte hur många gånger jag tänkte att så länge man är frisk 
finns det egentligen ingenting att inte vara tacksam för varje dag i livet.

jag har njutit enormt av vår nya lägenhet, av kärleken,
av att återupptäcka lyxen i att andäktigt packa upp minnen
och inse vilken rikedom några år av liv kan rymma,
- & av kreativiteten som spirade lite extra starkt 
kanske just i och med sommar-regnet.



vad har du för höstplaner ?

jag har några fotografi-projekt på resande fot runt hörnet,
- & sedan vill jag njuta av att ta det lite lugnare.
jag vill försöka lära mig om andning och bara vara alldeles här;
att vara i just den här tiden av både före & förväntan.

just nu är vi i indiansommaren så mycket vi bara kan.
går upp lite extra tidigt för att hinna sitta tillsammans
morgonsolen på det lokala caféet som rostar sitt kaffe själva,
dricka cafe au lait & färskpressad, skummig juice gjord på höstäpplen 
och flytta runt bara för att följa solens väg över himlen.




med kärlek och tusen tack för alla fantastiska
lyckönskningar Ni lämnat efter Er,
både här& på instagramsedan jag berättade om 
att det slår två hjärtan i mig,



h



all photos are from the autumn'15 look book fall in bloom
for swedish brand fira | model is my little muse lina lindholm |
mua & hair : magic miss madsen | © hannah lemholt photography


//




we dwell in this indian summer as much as we can.
spend half of sunday on coffee shop chairs, cobblestone-swagging.
drink café au lait & freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
in several turns, - move only to follow the sun's path across the sky.
 for hours we look at strangers passing, here in our new city by the sea.
we smile and say that it really is a rainbow spot on earth.
i stroke the bump and think, again, that we couldn’t have
chosen any better, although we didn’t even know yet back then,
when all arrows just seemed to be pointing this way,
that we are to become three. 
we just went on feeling. that same sensation of home
which brought us together from the beginning.

it is so blindingly beautiful how people sit and talk, in knitted
sweaters & wrapped colorful scarves, but so far without thick jackets.
how they lift their faces to the sun and how the air is that
especially wonderful autumn clear. such a freedom therein.
this.. this is the best part of autumn, i think over and over,
- & about what feels like hundreds of different things.
for me, the best part of autumn, if i have to choose one thing,
is probably that feeling of a fresh start. like the first day of school
and that bouquet of freshly sharpened orange pencils.
it’s all about starting to write down its story.
the leafs are all unwritten where they fall in still twirls
against the car window as we drive home.




beautiful kristin, living by a different sea, asks herself autumn questions
and i get the urge to join in on the autumn list, just because it's her.



what you will you be eating this fall ?

right now i'm crazy about tomato soup.
the favorite is one the spartan stirs on the gas cooker,
- the one with slow roasted tomatoes, garlic,
italian balsamic vinegar & fresh basil. 
on the side there’s the sourdough crisp bread that
baby sister e brought from sweden;
with soft cream cheese & some aged cheddar on top.



what will you be drinking this fall ?

i try drinking lots of clean water now. and peppermint tea.
i drink no wine at all with the bump, - although the evenings now,
are the first in the last six months when cravings for a glass of red has hit.
i have chosen to see this time as a real detox,
however many friends around the table at the restaurant may say
but you’re a l l o w e d one glass, honey !
it feels completely right for me to skip it, in both body and soul.
i kiss the spartan a little extra deeply, just after his sips instead.
and that right there, is double blissfulness in red.



what will be your most used garment this fall ?

i've had time to think many times already, how luxurious it is
when expecting a baby, - to be working from home a lot.
in the studio, i live in long, soft kimonos and often think of all
expectant mothers in the metropolitan hive of london, hastening
to offices, or even more, standing up all day; in high heels.
that’s when i pull my teal sock-feet under me in the sheepskin
and say an extra thank you, thank you, thank you.



what is it you actually do all day ?

i work mostly with photographs and some exciting,
new projects for autumn & winter. my thoughts are a constant
murmur of all of that, along with a small voice that occasionally
remind me that in a few months, you’ll be a mother.
that’s when i either chuckle in amazed anticipation
or become a bit weak in the knees.



what were you up to at this time a year ago ?

i had just left the old soldier's cottage nestled in
between the swedish fields, - for london and for love.
as i write that down now, i have to make sure that
that’s even actually right. and it strikes me, again, how much that
can happen in just a year of life,
when all of a sudden everything is just.. right.



what will you be listening to this fall ?

marvelled at the sound of a heart beat,
- a wild horse one pounding close to my own,
sunday jazz at a wonderful club, the spartan's voice
talking to the bump in a way that make me dizzy with love,
podcasts when i'm working,
- & a special list of selected classical music
that is also part of one of the projects for this autumn



what are you reading ?

love letters and sally mann’s autobiography hold still



what are you watching ?

gratefully the sea, astonished an ultrasound image,
closely curled together black and white old movies,
- & observantly paper samples and proofs of photographs
for the upcoming small print shop




what was the best thing about this summer ?

the best this summer for me, was that i felt good in my body finally,
after having been one of those who wonder why it’s called morning sickness
when it’s every waking minute of the day, throughout the spring.
i don’t know how many times i thought that as long as you are healthy
there is really nothing not to be thankful for every day of life.

i have enjoyed, so much, our new apartment. the love.
and to rediscover the luxury of carefully unpacking memories
and what treasures a few years of life can hold,
- & i’ve also enjoyed the creativity that sprouted a little
extra strong, perhaps from all the raining.



what are your plans for this fall ?

i have some photography projects on tour, just around the corner,
- & when they’re done i’m looking forward to enjoying just taking it a bit easier.
i want to try to learn about breathing, maybe some lamaze,
and just be right here; to really be here and now,
in this special time of both a before and expectant anticipation.


right now we dwell in this indian summer as much as we can.
we get up a bit extra early to get to sit together in the the morning sun
at the local coffee shop, that roast their own coffee, drink café au lait
and freshly squeezed, foamy juice made from autumn apples
- moving only to follow the sun's path across the sky.




with love and a thousand thank you’s
for all the amazing wishes you’ve left behind,
both here and on instagram, since i told you that
there’s two hearts beating inside of me,


h




BABY STEPS & TIGER CRIES

$
0
0








jag är om möjligt än sämre på att packa upp än att packa ner.
resväskan med doft av paris ligger kvar på golvet,
med sand glimmande i botten och in emellan de tunna plaggen.
dagarna är en yra av drömmar som äntligen blir av och
mardrömmar som inte slår in, men som tar andan ur mig om natten.
kameran fångar paris & öken. den är mitt vittne. fotografierna min karta.
jag själv kan inte hålla mycket i huvudet. 
kanske är det baby brain. jag läser i 'the telegraph'att det är studerat,
- att gravida använder den högra hjärnhalvan mer,
i förberedelse för att knyta an till barnet.
jag vet inte. vad jag vet är att jag gråter över tidningen
för att jag spillt ut min café au lait.








ett virus har invaderat mig,
det konstateras på ett center för kinesisk medicin.
fjällros på svenska. låter som en vackert sval blomma,
men känns som att huden brinner. jag knyter nävarna för att
inte klia och försöker att inte räkna veckorna som beräknas vara kvar
av argt taggiga röda rosor spridda över blek vinterhud.
jag tänker varför är jag inte bara glad ? hundra gånger om
och försöker resonera med mig själv in emellan.
jag smörjer mjukt in sval salva och dricker ännu mer grönt te.
jag torkar tårarna och lyssnar på en tigers utrop tills det sjunker in.

will it be easy? nope.
worth it? absolutely.



 




jag arrangerar de små saker vi börjat samla för en mini
och lägger de stora tankarna åt sidan.
en liten skallra är kanske den vackraste av just små saker,
- egentligen ett mjukt skal med lös pärla i, som
den finaste av vänner plockat till oss på maldiverna.
ett konstaterande som är snällare mot mig själv,
är kanske den vackraste av just stora tankar.
den att kanske lägger jag ribban väl högt för mig själv.
så högt att allt jag kan göra är att stå och kisa upp mot den och pusta.
alldeles förblindad. istället för att börja med baby steps.
istället för att bara vara i dagarna och dela med mig av dem såhär.
dela detaljerna som kan verka obetydliga eller betyda allt,
beroende på vem som ser och läser.
då skaver inte sanden den tunna huden,
då bara glimmar den in emellan raderna.



kärlek,

h



image n°1 | baby steps organic cotton socks from a lovely, local shop |
owl baby hat is by soft gallery | fabric camera by numero 74
image n°2 | wicker rattle from that same lovely, local shop | 
fine knit camel pants by lindex sustainable newborn | 
image n°3 | tiger girl is a bts of little muse
image n°4 | vintage linen pants found years ago
at a brocante in provence (finally someone will fit into them).. 
image n°5 | sneak peek at work for fira s/s '16 |
model & muse is lina lindholm | hair & mua is magic miss madsen
thank you | beloved friends and family for thoughtful gifts for le bump
© hannah lemholt photography



//



i am, if possible, even worse at unpacking than packing.
the suitcase with a scent of paris remains on the floor,
with sand gleaming on the bottom and in between the airy garments.
my days are a delirium of dreams finally fulfilled and nightmares
that don’t come true but that takes my breath away deep in the night.
the camera captures paris & a desert. it is my witness. the photographs my map.
i don’t seem to be able to hold on to much at all in my mind.
maybe it's a case of the baby brains. i read in 'the telegraph' that it is studied,
- pregnant woman use the right side of the brain more,
in preparation for bonding with the baby.
i don’t know. what i do know is i cry over the newspaper
because i spill my café au lait out, all over, soaking the paper.



a virus has invaded me,
that’s finally established at a center for chinese medicine.
'alpine rose' [pityriasis rosea] in swedish.
she sounds like a beautifully cool flower, but feels as if my skin is on fire.
i clench my fists not to itch and try not to count the weeks expected to
remain of angrily thorny red roses covering pale winter skin.
i think to myself why am i not just happy? a hundred times over
and try to reason with myself in between.
i stroke myself gently in balmy cream and drink more green tea.
i wipe the tears and listen to a tiger cry until it sinks in.

will it be easy? nope.
worth it? absolutely.



i arrange the small pieces we’ve started collecting for mini
and put the big thoughts to the side.
a small rattle is perhaps the most beautiful of those small pieces,
- actually a soft shell with a loose pearl inside,
which the finest of friends picked for us in the maldives.
a turnaround, - & affirmation that is kinder to myself,
is perhaps the most beautiful of those big thoughts.
the one that says maybe i set the bar way too high for myself.
so high that all i can really do is stand under it and squint upward, gasping.
entirely blinded. instead of starting with baby steps.
instead of just being there, inside of the days and share them like this.
share details that may seem insignificant or mean everything,
depending on who sees and reads.
the sand doesn’t chafe at the thin skin then,
only shimmers in between the lines.


with love,

h



PARIS STATE OF MIND

$
0
0






jag fumlade efter linas hand i dunklet, 
drog efter andan, - & svor dämpat. 
förlåt. jag svor! mumlade jag genom handen för munnen.
lina skrattade till med en viskning
precis som när jag var här med mamma..
jag kunde bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden
och känna tårarna stiga.
all denna rymd. doften av sten & stearinljus.
den totala stillheten där inne, den fullkomliga tystnaden
hos så många hundratals människor från hela världen.
och sedan sången som strax fyllde upp valven.

vår ofta ordlösa kommunikation har väl aldrig
varit så ovärderlig som där och då, - & vi arbetade på,
alldeles tysta och i respekt för platsen, innan vi helt
uppfyllda, kom ut i det vita, sjudande ljuset igen.
där dansar ett par en plötslig, uppslukad vals, 
mitt bland duvorna på torget utanför notre dame.







på riktigt är det m's hand som fumlar efter min i dunklet
och jag kan höra havet ryta bortom tunga gardiner & våra fönster.
det är lördag morgon, blinkar jag mig fram till.
there’s been another attack in paris, viskar m.
maybe you should make sure lina is..
jag snubblar upp med andan i halsen och knappar in
ett meddelande till lilla musan i paris.
det är så fruktansvärt, honey, men vi är okej. svarar hon. 
jag sitter på sängen och lyssnar på nyheterna, 
stryker le bump och tänker på världen vi ska bli familj i.
och jag kan bara skaka på huvudet, stilla i tystnaden
och känna tårarna stiga.








om den bara räckte ändå.
kärleken,

h



all photos shot in paris 2012 |
n°1 & n°3 private behind the scenes projects | n°2 for fira s/s12
muse & model : lina lindholm | hair & mua : jossi madsen
n°4 model : sara n bergman and n°5 model : brian valentin
© hannah lemholt photography


//




i fumbled for lina's hand in the dusk,
gasped - and swore hushed.
pardon! i swore! i mumbled through my hand covering my mouth.
lina laughed in a whisper
just like when i was here with mom..
all i could do was shake my head, stilly in the silence
and feel the tears rise.
all this space. the scent of stone and candles.
the total stillness and the utter silence of so
many hundreds of people from all around the world.
and then the singing, that soon filled up the arched air.

our often wordless communication, had never been
as invaluable as then and there, - & we work in
complete silence and respect for this place, before we
entirely fulfilled, walk out into the white & wild light again.
there dances a couple, a sudden and absorbed waltz,
amid the pigeons of the square outside notre dame.

{a sunday in notre dame - may 2012}




in reality, it’s m's hand fumbling for mine in the dusk and
i can hear the ocean roar, beyond the heavy curtains & our windows.
it's saturday morning, i establish, blinking the night away.
there's been another attack in paris, whispers m.
maybe you should make sure lina is..
i stumble out of bed, breathless and enter a text message
going to the little muse, in paris.
it's horrible, honey, but we're okay. she replies.
i sit on the bed listening to the news,
stroke 'le bump' and think about the world
in which we are to become a family.
and all i can do is shake my head, stilly in the silence
and feel the tears rise.



if only it was enough.
- love,

h





FROM DUST TO GOLD

$
0
0







det känns som att jag går sönder, - & blir till, 
som om och om igen, om dagarna nuförtiden.
jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.
å ena sidan dansar en liten rundor där inne så att magen böljar.
jag stryker över huden i det alldeles gyllene morgonljuset,
berörs djupt av vad som nog är en hand, en som drar sina fingrar
längs min insida. känner på mig som jag känner på honom.
hänger upp den minsta lilla ull-väst jag någonsin sett på en mood board,
och sitter och bara stirrar på den från sängkanten. det går inte in ändå.
om ungefär två månader ska jag bli mamma till en pojke.

å andra sidan rapporteras det sedan, till morgonens första te,
om en nattlig raid i paris. om självmordsbälten och master minds.
skuggorna drar närmare när lilla musan skickar meddelanden från just paris,
- & lillasyster om en utrymd terminal på kastrups flygplats.
världen mörknar.






å ena sidan blir jag till i ena stunden,
- lyfter kameran och fångar något.
och precis allt glimmar av möjligheter och impulser.
då känner jag en enorm lust att finnas här igen bland annat.
finnas bland Er och berätta, skriva, visa fotografier.
jag bankar kardemumma-kapslar i morteln och
gör den godaste koppen presskaffe jag någonsin fått ihop.
allt på något vis.. fungerar. jag tänder ljus i den dunkla studion.
jag sätter på musik, - & mig själv tillrätta i får-fällen framför datorn.
och så går jag sönder igen.

det är precis så den känns. den där å andra sidan
som att alla riktade tankar, alla idéer med syfte,
alla känslor som jag nyss satt ord på,
- blir till stoft & ingenting på två röda
{eller är de svarta?} sekunder.








jag söker tillflykt i arbetet som alltid då.
lägger timme uppe på timme av redigering & sortering. 
ler över fotografier från öknen och kliar mig i huvudet över moms. 
tänker på 'vackra rum' som det pratats om, - reflektioner som stannat kvar i mig.
att de här världarna vi skapar här inne, kan få vara bara vackra rum.
kanske till och med måste få fortsätta vara just det, behöver vara just det.
ännu mer så, när världen mörknar och det känns som att de vardagliga,
vanliga tankarna blir till stoft & ingenting.

det är nog där jag hamnar när jag väl skriver ner det såhär.
så klart måste det få vara ljust, lätt och vackert.
glimma guld i sprickorna. ett citat dyker upp för mig;


Darkness cannot drive out darkness;
only light can do that.’ 
(...)
- martin luther king, jr






hur tänker Ni?
Ni som tar del av och läser?
.. och Ni som själva skapar såhär? 

jag älskar när Ni tänker högt med mig.

med kärlek,

h




image n°1 | i fastened linen around an ugly cork board for yet
another mood board - completely inspired by this ace |
image n°2 | extra portrait i made for fira a/w '15 fall in bloom
image n°3 | sneak peek at fira s/s '16 secret desert |
blouse by fira (upcoming s/s'16) | crystal crown is my private one
by flight of fancy - bought on free people
image n°4 | portrait for an all new project to come in 2016
model & muse | lina lindholm
hair & mua | jossi madsen
© hannah lemholt photography




//




it feels like i break apart, - and become all over again
as if over and over, these days.
i don’t really know what to do with myself.
on the one hand, someone is dancing around in there
so much now that my belly billows.
i stroke the bump in the all glowing morning light,
touched deeply by what is probably a tiny hand, one that draws
its fingers along my insides. getting acquainted with me, as me with him.
i pin the smallest woolen vest i’ve ever seen onto a mood board,
and sit and just stare at it from the edge of the bed. it doesn’t sink in anyway.
in about two months i’ll be the mother of a little boy.

on the other hand, it’s then broadcasted, along with the morning’s first tea, 
news on a nightly raid in paris. 'suicide belts' and 'masterminds'.
the shadows draw closer when the little muse sends messages from that paris,
- and baby sister e from a evacuated terminal at copenhagen airport.

the world darkens.




on the one hand, i become in one moment,
as i lift the camera and capture something that moves me.
and right then everything glimmers of potential & pulse.
then i feel a big desire to be here again, among other things.
be here with you and tell the stories, write, - & show photographs.
i pund cardamom capsules in the stone mortar and make
the most delicious cup of press coffee i think i ever pulled off.
everything somehow just.. works. i light candles in the obscure studio.
i put music on, - & myself in the cosy sheepskin seat in fron of the computer.
and then i break apart again.

cause that’s exactly what it feels like. that on the other hand.
like as if all of my bearing thoughts, all my ideas with a purpose
and all the feelings that i’ve just managed to arrange into words,
- turn into dust and nothing in the space of two, so called,
red 
{or are they black?} seconds.




i seek refuge in my work, as always then.
i add hours up on hours of editing and sorting.
i smile over photographs from the desert & scratch my head over the VAT.
i think of ’beautiful rooms’ as it’s talked about on social media,
- reflections that has stayed on with me.
that these small worlds in the world that we create here,
can get to be just that; beautiful rooms.
perhaps even must continue to be just that, need to be just that.
even more so when the world darkens and it feels like those mundane,
everyday things and thoughts, - turn to dust & nothing.

yes, that's probably where i end up, once i write it all down like this.
of course that which is light & beautiful must be shown and shared.
gleaming gold in the cracks. a quote comes to me;


Darkness cannot drive out darkness;
only light can do that.’ 
(...)
- martin luther king, jr




what’s your thoughts?
you that partake like this & read? 
.. you that create like this yourselves?

i so love it when you think out loud with me.

with love,

h




A {NOVEMBER} MOOD

$
0
0







november går mot sitt slut. invirad i allt fler lager mot kylan,
- & i snabb, något andfådd takt, går han här längs havet.
jag hinner bara som om se på vågorna en stund, så är allt
som är kvar av honom en suddig gestalt, på väg bort.

vi sitter med söndagens tidningar uppslagna;
tunt papper och tunga ord, över lång frukost med nybakat
frukt, -& nötbröd, smältande smör och en kanna te som suckande
ryker earl grey mellan oss, i sorlet på treacle café.
m tar min hand under bordet, till väsandet av att någons
cappuccino blir varsamt tillredd.
vi pekar mot olika artiklar, delar tankar i tystnad.

i’ve got dark clouds, säger m sedan i bilen på väg hem.
det vet jag vad det betyder, hur de känns, de ’mörka molnen’.
då skämmer vi bort oss resten av dagen, säger jag, - & bara ä r.
det visar sig vara den bästa och vackraste av mediciner.
och så går en söndag i november. och hade dess humör bilder,
då skulle det se ut precis såhär.






med kärlek,

h



n°1 | the little muse for fira a/w'15 look book fall in bloom
n°2 | still i shot extra for that same look book
n°3 | words that linger, - & that i want to keep
n°4 & 5 | saturday's breakfast in our kitchen is a still affair
n°6 | harmony in the little muse - for fira a/w'15 
n°7 | thinking of paris - a still, shot there on my last trip
n°8 & 9 | the amaryllis, in full bloom in our living room, makes me smile
n°10 | evanescence eternalised - one of my strongest intentions
muse & model - lina lindholm | mua & hair - jossi madsen
wardrobe - fira a/w'15 fall in bloom
© hannah lemholt photography


//



november is coming to an end. wrapped in ever more layers against the cold,
- & in a hurried, slightly breathless pace, he’s walking along the sea.
i seemingly only look over at the waves for a while and suddenly
he’s nothing but a hazy figure, disappearing in the distance.

we sit with the sunday papers spread open;
airy paper and heavy words, over a long breakfast with
freshly baked fruit, - & nut loaf, melting butter and
a big pot of tea, sighing earl grey smoke between us,
in the murmur of the treacle café.
m takes my hand under the table, to the hissing of
someones cappuccino being carefully prepared.
we point at different stories, share thoughts in silence.

i’ve got dark clouds, says m later, in the car on the way home.
i know what it means, how they feel, - the ’dark clouds’.
let’s just spoil ourselves for the rest of the day, i say, - let’s just b e.
that turns out the best and most beautiful of medicines.
and so a november sunday passes. and had its mood pictures,
- it would look just like this..


with love,

h





A LITTLE HOLY NUMBER

$
0
0






siffran åtta, - enligt pythagoras det lilla heliga numret.
där är vi nu. i den åttonde månaden.
det är ju december, men här fortfarande som om mild höst.
människor sitter fortfarande, om än i flera lager stickat, på caféernas
vippiga stolar utomhus och vänder sig mot den, trots allt,
- något bleka vintersolen.
vi äter äggröra på rostat surdegsbröd och delar en kanna earl grey.
kvar i luften ligger morgonens besök hos barnmorskan.
hon har stålgrått hår, glada ögon & känns bekant sådär som vissa gör.
hon mäter liten där inne till 35 centimeter i sin 35e vecka.
forgive the cold hands, my love, säger hon och trycker på magen.


do you feel ready to be parents?
fortsätter hon med ett litet léende, men ändå frågande.
m blinkar, bländad av morgonsolen och
randig av ljus silat genom hennes trä jalusier.
yes, säger han léende.
de mörka ögonen glittrar, bottenlös kärlek.
sedan jag. alltid ärlig. eller hudlös. eller vad det nu är.
säger det som det kommer till mig, utan att väga det först; 
it’s funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and also the more unreal. 







för så känns det för mig. trots magen.
trots att jag känner hans konturer där inne, ser magen bölja sig
och en oförklarlig kärlek växa sig större med vågorna.
jag känner mig som om ute på just ett enormt hav, ett okänt.
jag kan se strand nu, något suddigt i horisonten,
men vet inte vilket land som väntar.


jag tänker, undrar högt;
finns det något Ni önskade att Ni visste innan?
något Ni önskat att Ni gjort, eller inte gjort,
under den där tiden när nytt land fortfarande väntade där framme?
Ni där ute med de där små världarna, nu redan vid Er sida.



 




kärlek till Er,
alla Ni där ute som längtar, undrar, planerar,
ser tillbaka på, - eller fram emot,
Ni som mist taget eller just omfamnat,

h




image n°1 | baby sister e shoots us when the family visits 
(and i edit) - thank you for saving this for me..
image n°2 | selfportrait silk is one of the photos in the
new LW mood board portfolio and so is 
image n°3 | alaïa - a portrait of model and muse lina lindholm
both sold by LW as fine art prints in that new set 
image n°4 | i just love to scribble on paper.
sometimes i throw it out. sometimes it’s saved.
sometimes it’s somewhere in between.
this particular little holy number 8 was hand drawn by
my amazing friend and illustrator sara n bergman

© hannah lemholt photography 



//



number eight, - by the pythagoreans called the little holy number.
that’s where we are now. in the eighth month.
it's december in the calendar, but as if mild autumn outside.
people still sit, albeit in several layers of knitwear,
on the outdoor chairs of the coffee shops
faces turned towards, the after all, - slightly pale winter sun.
we eat scrambled eggs on toasted sourdough
and share a pot of earl grey.
lingering in the air is this morning’s visit to the midwife.
she has steel gray hair, happy eyes
and feel familiar,  like some people just do.
she measures the small one inside to be
35 centimeters in his 35th week.
forgive the cold hands, my love, she says,
pressing and feeling the bump.


do you feel ready to become parents?
she says with a smile, but nevertheless questioningly.
m is blinking, blinded by the morning sun and
striped by light sieved through her wooden shutters.
yes, he says. smiling big.
the dark eyes glistening, bottomless love.
and then there’s me. always achingly honest.
or thin skinned. or whatever it is.
saying it exactly as it comes to me, without weighing it;
it's funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and the more unreal.

because that’s what it feels like to me. despite the big bump.
even though i, almost constantly now, feel his contours in there,
can see the belly flowing in waves of shapes.
and feel an inexplicable love grow with every surge.
i feel as if out at just that, - a huge sea, an unknown.
i can see the shore now, somewhat blurred in the horizon,
but i have no idea what country is waiting for me.


i’m thinking out loud,
is there something you wished you would have known beforehand?
something you wished that you have done, or not done,
as that new land was waiting for you up ahead?
you out there with those tiny worlds, - already at your side.


my love to you,
you out there who’s longing, wondering, planning,
looking back on - or forward to.
to those of you who has lost and buried,
or just newly embraced,

h








A {DECEMBER} MOOD

$
0
0






ja, ungefär såhär. ungefär såhär tycks hela mitt december.
arbete med fotografier från paris. lilla musan som växer upp framför min lins.
stilla små samlingar på dagbädden av läder. kottar på tråd, träkulor, lite guld.
dofterna är kanske det allra bästa. eukalyptus och gran.
kardemumma i både kaffe & tända ljus gör mig mjuk i kanten.
så mycket saker att packa in. älskades födelsedagar trängs med julafton.
london finns mest på inslagspappret. jag håller mig här, vid havet.
december där utanför är mild och mjukt grå.
jag känner mig som en ballong uppfylld på stillhet,
har ständigt nära till att sväva iväg.











jag är dunder-förkyld och julafton, då den firas i sverige, 
är en långsam historia i kimono & stickat, glödande kinder & blanka ögon.
havet rasar utanför fönstren och regnet vräker ner hela dagen.
internet vill mest ingenting och stökar med både min tänkta hälsning här
och den stund jag tänkt mig framför svt's jul på tv.
i år saknar jag de där hemma alldeles massor av extra och ville
försöka vara med på ett hörn, tänker på hur det slår mig iskristall-klart
vad det enda är som är viktigt. skippa varenda paket,
jag hade hellre varit omgiven av de älskade långt borta.







kärleken här, i vårt långt borta, växer sig också större.
den får vågen att balansera rätt ändå. m har skrivit ett julkort,
ett på riktigt alldeles första, - adresserat vår ofödde son.
vi böjer oss båda blinkande över det och det där 
with love, your mum and dad
skrivet för allra första gången, tar upp all plats i bröstet.
vi somnar till gamla svartvita it’s a wonderful life och
vaknar idag till ännu en mjukt, mörkgrå dag.
london ska få röra sig utanför omslagspappret då vi
tar bilen mot en annan familj, den som finns där.
den där alla har mörka sirapsögon och helt andra sätt att fira.

jag tänker, igen, att livet kan vara så många saker på samma gång.
att det kan göra ont av saknad men ändå vara alldeles rätt.
och det där rätt, det är viktigt. det är hemma.

jag hoppas att Ni är precis där Ni vill vara,
att Ni har en fantastiskt fin jul, hur, var, - & när Ni än firar.

med kärlek,


h



 image n°1 | muse & model lina lindholm behind the scenes for an 
all new project coming in 2016 | hair & mua : jossi madsen
images n°2-6 | stills around the house :
beyond beautiful poetry paper christmas tree, - thank you for 
reminding me of home - lily & oscar | french brocante socks
from a special christmas market, came filled with swedish candy
(now hanging empty on the linen mood board) - thank you always my alfred |
the golden london wrapping paper i found here |
thank you | for all the love
© hannah lemholt photography



//




yes, a bit like this. a bit like this seems all of my december.
work with photographs from paris.
the little muse who’s growing up in front of my lens.
still, small collections on the leather daybed.
pinecones on thread, wooden baubles, some gold.
the scents are perhaps the very best. eucalyptus and spruce.
cardamom in both coffee and lit candles make my edges soft.
so many things to wrap and pack.
the birthdays of beloved ones crowds with christmas.
london is mostly on the wrapping paper. i stay here, by the sea.
december outside is a gentle and soft grey.
i feel like a balloon filled up with stillness,

ever near to floating away.



i’ve got a heavy cold and christmas eve, when it is celebrated in sweden,
is a slow affair in kimono & knitwear, flushed cheeks & glassy eyes.
the sea is raging outside the windows and the rain pour down all day.
the internet wants to do mostly nothing and messes with both my intended
christmas wishes for you, here, - & the time i imagined spending
in front of swedish television's christmas special.
this year i miss those at home just lots of extra and wanted to
try to be near a little bit somehow. i’m thinking how it strikes me
ice crystal-clear, what is the only thing that really matters.
skip every single gift. i’d rather be surrounded by my loved ones,
those now far away.



the love that is here, in our far away, grows ever larger too,
gives the scale pans balance.
m has written a christmas card,
a truly very f i r s t - addressed our unborn son.
we both bend over it, softened, blinking over that
with love, your mum and dad written for the very first time.
it takes up pretty much all the space in the chest.
we fall asleep to the old black and white it's a wonderful life
and wake up today to yet another gently soft grey day.
london will move outside of the wrapping paper as we
take the car to another family, living there.
that family where evryone has dark syrup eyes
and completely different ways to celebrate christmas.

i think, again, that life can be so many things all at the same time.
it can hurt how much you miss, but still be completely as it should be.
and that completely as it should be, - that’s important. that’s home.

i hope You are right where you want to be,
that you have an amazingly beautiful christmas, however,
wherever, - & whenever You celebrate it.


with love,


h
Viewing all 208 articles
Browse latest View live